Vi som är något äldre ser på varandra med stigande förvåning: Är du ännu kvar? Överlevare från den goda tiden innan vi började ana att folk som var vänliga, nog egentligen ville sälja något till oss.
Tiden före turistkonsulterna som intensivt försökte övertyga alla naturligt gästfria gotlänningar att lära sig tänka med plånboken och ta betalt. Tiden på 60-talet när jämlikheten i Sverige blev som störst – innan landet alltmer gick itu och Gotland blev tillhåll för multimiljonärer
Ta läkemedelsindustrin som exempel. I dag styrs den av kall vinstmaximering som inte tvekar att ödelägga unga människors hälsa om det kan ge ökade profiter.
De stora koncernerna lägger årligen ut enorma summor på praktiserande läkare som förväntas skriva ut deras produkter.
Marknadsföringen omfattar dyra prydnadsföremål, lyxresor för opinionsbildare, köpta artiklar i vetenskapliga facktidskrifter och bordellbesök för viktiga chefer.
Nya läkemedel kan godkännas endast genom korttidsstudier och ingen vet följderna på sikt. Forskningsrapporter och statistik som krävs av statliga hälsovårdsmyndigheter friseras genom att biverkningar och dödsfall försvinner ur rapporterna.
Mer än 75 procent av de ledande medicinska forskarna betalas av läkemedelsindustrin som uppfinner nya sjukdomar och i allt större utsträckning riktar sig mot barn.
John Virapen avslöjade allt detta för tio år sedan i sin bok som på engelska heter ”Side Effects: Death”. Publicerad på svenska som ”Piller och profiter”. Till vilken effekt? Fortfarande finansierar läkemedelsindustrin Läkemedelsverket som förväntas kontrollera industrin.
I Sverige avancerade Virapen till chef för Eli Lilly, ett av de globalt största läkemedelsföretagen. Han erkänner att han mutade psykiatriprofessorn Anders Forsman för att få tillstånd i Sverige för antidepressiva medlet Prosac (Fontex) som kan ge marginell effekt och förhöjd självmordsrisk. 56 unga (15-24) har i Sverige begått självmord under behandling med detta preparat åren 2006-2015.
Inget fall har anmälts till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen tittar åt annat håll trots att den antidepressiva medicineringen skenar.
John Virapen: ”Jag var ett svin. Jag forcerade tillstånd för läkemedel, trots att jag visste att de var skadliga för människor”.
Eftersom allt färre litar på leende försäljare ges numera kurser i buffligt säljbeteende. Man kan nu inte ens lita på ovänlighet. Vi som ännu överlever känner inte igen oss.