Den gutniske bond’n har bruk’ jård
ei alle teidar
tulmodut u svaitnes
sleit äut bad krupp u kleidar
Sum nå politiske besläut jär galet tagne
u dei seiste speikar ei kistu så jär slagne
Da far man säle äut, båd mark u gard ti släut
för u hald si bei, hail åldardomen äut
Gamle feine ställar far nöie folk sum rustar
läggar vasst, planterar, byggar upp u putsar
finstrar löisar vackat någle måntal um åre
sen gleidar di haim framat vintarhalvåre
Dei bleir trangt u trivlit ei soknar här pa summa’n
me kubb u festlihaitar bei strandi när di kummar
folk fran äutlande u gamle goe vännar
nöie bekantar u bani sum haim vändar
Men någ’ tumult skall de alltut till
när någen int’ far presseis sum den vill
Ti hald pa sitt
u ei blant, ga pa seide
jär bättar gutt, än till tig’ u leide
men sjaud’ u me nävar hytte
dei jär int ofte till någen nytte
Hur mik’ vor än, yvar mänsklihaiti klagar
så kan mänsko int stöire yvar strändar u hagar
för jårdi, jär ett samfält ansvar kan jag tänke
här skall vör samses bad smadjaur kräk u mänske
Så respekt säga ja, till gotlänning u turist
för ti treit’um petitessar, pa semesta’n
dei jär trist