Wallners visdomsord
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
(Fader Gunnar Rosendal).
Låt oss, var och en, tänka efter med hur många värmeenheter vi bidrar för att tina upp det som fryser omkring oss?
Hur ofta har vi inte passerat förbi eller vänt oss från en medmänniska, som vandrat i kyla och ensamhet - utan att se honom eller henne.
Hur många gånger har vi försummat att fatta en hand som sträckts ut mot oss. Av bekvämlighet eller egoism tänker vi inte efter hur andra kan känna sig - vi ser eller förstår inte när en medmänniska har det svårt - eller ännu värre - vi bryr oss inte.
För en person som känner sig tung i sinnet kan till exempel ett leende eller ett telefonsamtal från en medmänniska betyda mycket.
Ett samhälle utan medmänsklighet och empati blir ett omänskligt samhälle präglat av känslokyla, likgiltighet och våld. Vi har alla inneboende möjligheter att betyda någonting för någon. Vi som har förmånen att få ta emot kärlek och värme - hur mycket av detta ger vi vidare?