Wera svarar om gutamålet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hör till dem som jobbar en del med vårt gamla språk. Så här ser jag på de frågor som du tar upp.
Ett barkflöte (på fiskgarn) heter på gutamål "a fla". "Ain" som du skriver, är räkneordet "en" (i femininum). Det är skillnad! Ordet är femininum och bestämd form är "flai". Det är inte klart hur vi skall skriva för att markera att här är det inte diftongen "ai" det gäller. Man kan inte säga "flaj". Jämför "blai" = blev.
Pluralis är "flaar". Det finns enstaka ord som har en bestämd form pluralis, som "netnar" = nätterna. Men vanligen skiljer vi inte på obestämd och bestämd form i pluralis.
Så till knäckfrågan. Varför säger dina gutar "bytto", "dricko"? Antagligen därför att de är från Lau-När-hållet. När Barbro skrev förklaring till "eisgatus dag" i GT, skrev hon "eisgatå" = isgata.
Så säger man där. På större delen av ön har vi alltid sagt "eisgate". I bestämd form singularis säger alla "eisgatu" = isgatan.
Nu är det bara enstaka närboar som kan skilja på "drickå" = dricka, och "dricku" = drickan. Jag såg i Allan Nilssons nya bok "Ård" att han klarar det.
För det mesta råder total förvirring. Konstigt eftersom ingen har svårighet att skilja på obestämd och bestämd form i svenska. Men här blir ljuden för lika.
Därför önskar jag att vi kunde enas om att använda "dricke", "bytte" för obestämd form, och "dricku", "byttu" för bestämd form. När vi skriver gutamål alltså. Var och en får prata precis som han vill.
Men Bertil, den enigheten kommer inte att uppstå i min eller din tid... och sen är snart gutamålet dött. En mycket högljudd opinion i Gutamålsgillet kräver att var och en skall kunna "skriva gutamål precis som han talar". Men då är det inte ett språk längre. Då är det gotländska, en svensk dialekt.