Enligt Katarina Frostensons förlikningsförslag till Svenska Akademien så kan hon tänka sig att frivilligt utträda ur Akademien, om hon kan garanteras försörjning.
För en lekman framstår ju detta som något av en utpressningssituation. Det är inte vackert. Men förlikningsförslaget håller väl därmed ungefär samma verkshöjd som många av de andra turerna kring Akademien.
Det är, tycker jag, påfallande hur lite omtanke som somliga ledamöter ägnar åt Akademien. Det är som Akademien finns till för att tjäna dem, snarare än att de ska tjäna Akademien.
När Akademien tjänas av att en ledamot lämnar den, så är det ovärdigt att försöka få med sig så mycket som möjligt av matsilvret.