Skylten ”I love Visby” (med sin betongfot) hör inte hemma i världsarvsstaden Visby! 

Den stämmer inte med de kriterier Unesco tillämpar för världsarvsstatus! Och inte heller med de speciella krav som Region Gotland ställer! 

Ett världsarv är enligt Unesco ”en värdefull angelägenhet för mänskligheten” och är ur kultur- eller miljösynpunkt av internationellt intresse och ska vårdas så att den förblir det. 

Statusen ”världsarv” ska dock inte förhindra att människorna som bor i eller vid det vidmakthåller eller höjer sin levnadsstandard. 

Visby innerstad är unik men skylten motiverades av tillskyndarna av den med bland annat att sådana objekt fanns på andra ställen och därför skulle Visby ha en likadan. Skylten harmoniserar alltså inte med det unika med Hansestaden Visby och den kan inte anses förbättra invånarnas levnadsstandard. Därför ska den inte heller ges undantag från generella principer och få placeras i innerstan.

Region Gotland säger i sina dokument: ”Hansestadens levande miljö… ska säkras långsiktigt genom högkvalitativ skötsel... Tillsammans ska vi vårda och utveckla Hansestaden Visby… ”.

Regionen gav bygglov och tillåter att den står i Almedalen eller på Donners plats. Detta tyder inte på omsorg om Hansestaden Visby. Det strider mot själva idén om världsarv och regionens egna beslut. 

Den borde ha fått bygglov bara om den placerades på kryssningskajen eller i hamnen. Hur blir det då när andra intressenter vill uppföra någonting liknande i innerstan?  Hur många sådana objekt kommer vi att se i Visby innerstad i framtiden?

Region Gotland säger vidare: ”… Alla åtgärder, små som stora, fordrar högsta kvalitet och känsla för stadens unika kulturarv och skönhetsvärden….Världsarvet ska bevaras, vårdas och få utvecklas som en levande stadsmiljö…Samtidigt måste det enastående kulturhistoriska värdet bestå….”.

Mer detaljerat: ”Utformning av gator, beläggning och belysning ska utgå från den historiskt framväxtamiljöns krav … papperskorgar, bänkar … trafikskyltar…etc…Kommersiella skyltar ska vara utformade i samklang med arkitekturen och stadsbilden.” 

Alla åtgärder fordrar alltså högsta kvalitet och känsla för stadens unika kulturarv. Skylten är mycket mer iögonfallande än en bänk eller trafikskylt. Den kan inte ses som annat än en onödig kommersiell företeelse –  även om en konstnär utformat den och även om den sannolikt inte lockar gästande att spendera mer pengar i Visby. 

Att tidigare generationer av beslutsfattare inte haft rätt känsla för innerstans unika miljö är uppenbart. Bland annat har man tillåtit att hus byggts ihop med ringmuren. Men detta rättfärdigar inte att nutidens makthavare fattar lika dåliga beslut.