Nyligen har Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) lämnat förslag till regeringen om förändringar i fiskelagen som bland annatinnebär att nät vid fiske endast får användas med särskilt tillstånd. Förslagen från HaV kan få stora konsekvenser för oss som husbehovsfiskar samt de båtar, bryggor och bodar som tillsammans utgör de gotländska fiskelägena, vem vill hålla de i ordning om man inte tillåts använda sina redskap. De gotländska fiskelägena används dessutom frekvent i marknadsföring av Gotland som uppskattade turistattraktioner.
Förslaget går i grunden ut på att endast handredskap ska vara tillåtet i havet alltså kastspö- och flugspö. I förslaget framgår inte heller vilka fiskarter som man kan söka särskilt tillstånd för att eventuellt få bedriva nätfiske. Nät som numera i byråkratiska termer benämns som ”mängdfångande redskap” där syftet nog inte är annat än att ge det en negativ klang.
Att fånga och äta sin fisk ingår som en naturlig del i levnadssättet för oss i kustsamhällen och som dessutom har pågått i hundratals år utan någon negativ påverkan för både biologisk mångfald eller miljöpåverkan. Husbehovsfisket med nät har genom flera generationer bevisats vara långsiktigt hållbart, en fiskeform som kombinerar rekreation och konsumtion.
Att representanter för ekonomiska särintressen nu lobbat sig in i myndigheters och beslutsfattares korridorer är resultatet av det förslag som nu HaV presenterar. För oss landsbygdsboende som genom generationer har nyttjat en resurs som fisk utgör känns förslag som detta befängt.
Till syvende och sist handlar detta om politiska beslut och prioriteringar, så nu vi får se vilka partier som står upp för landsbygdsboendes rättigheter och det kulturarv som riskerar att försvinna.
Detta är kanske inte den största lokala valfrågan i år men för många gotlänningar som valt att bo och verka som kustboende så är det en viktig signal om värdet av våra traditioner i glesbygd.
Nu sätter vi vårt hopp till lokala förtroendevalda som genom handlingskraftigt agerande ser till att lokala sedvänjor och ett rikt kulturarv även finns kvar i framtiden och att förslag som detta inte når längre än till papperskorgen.