Höstens val är speciellt. Inte sedan murens fall 1989, när i praktiken kommunismen försvann som motpol till marknadsekonomin, har olika värderingar ställts emot varandra så tydligt som nu.
Centerpartiets väg är utstakad kring öppenhet, medmänsklighet och framtidstro. Vi fokuserar på att lösa de stora samhällsutmaningar som finns kring sjukvård, skola, klimat, landsbygd och företagande.
Mot det så finns det starka krafter som vill styra in samhället mot ett slutet, nationalistiskt samhälle där respekt för alla människors lika rätt och värde saknas. Grupper ställs mot grupper.
Centerpartiet är för en reglerad invandring, där ordning och reda förenas med medmänsklighet. Vi förordar ett snabbspår för nyanlända med krav på intensivinsatser kring språkinlärning och att komma in på arbetsmarknaden. Ett snabbspår ger snabbare och bättre integration för nyanlända, samtidigt som det sänker kostnaderna för samhället.
Sverige har i vågor haft stor invandring, det har berikat landet. Arbetskraftsbristen framöver gör att utan invandring så havererar svensk välfärd. Extra tydligt är detta på Gotland, vi har brist på arbetskraft i de flesta yrkeskategorier redan nu. Enbart Region Gotland skall ersätta ca 2000 anställda som går i pension de närmaste 10 åren, det är en jättestor utmaning.
Jag upplever att den svenska debatten kring flykting- och integrationsfrågorna är väldigt storstadsfixerad. På Gotland ser vi väldigt lite av storstädernas problem. Här upplever jag istället den stora frustration som finns över Migrationsverket obegripliga beslut. På löpande band skickas ungdomar till ett krigsdrabbat Afghanistan, trots att de har jobb, kan svenska och har etablerat sig i det gotländska samhället.
Sverige står inför ett vägval, bruna krafter eller medmänsklighet. Jag vet vilken väg jag väljer.