Vi läste här om dagen en insändare från Jan-Erik Pott angående att moderaterna ”vill bygga två ishallar i Visby”. Insändaren innehöll ett antal påståenden som vi vill belysa. Inte minst eftersom det som påstods inte stämmer med verkligheten.
Ishockey och konståkning har under de senare åren fått ett enormt uppsving på Gotland. Detta skapar både angenäma problem och en viss frustration, mycket beroende på var ishallarna ligger. På den positiva sidan ligger att barn och ungdomar får en fritid som innehåller rörelse och glädje men också möjligheter för de gotländska lagen att anordna tävlingshelger, träningsläger och utbyten. På den negativ sidan ligger att efterfrågan i ishallarna är ojämt fördelade med tyngdpunkt mot Visby. I Slite är nyttjandet inte lika högt.
Det som nu efterfrågas är inte fler ishallar i Visby. Det som efterfrågas är fler isytor på den plats där flest människor bor och flest barn och unga efterfrågar istid. Att bussa barn till Slite är ett lovvärt initiativ men klubbarna och föräldrarna menar att det inte är ett alternativ, det handlar också om tiden för resor och att de yngsta barnen behöver ha med sig sina föräldrar som hjälp. Spelar man ishockey är man beroende av mycket utrustning.
Efter Potts inlägg har vi blivit kontaktade av oroliga föräldrar som uttrycker det omöjliga i dessa resor med sen hemkomst.
På Gotland är ”striden” mellan stad och landsbygd ett faktum, tyvärr. Trots att regionstyrelsen nyligen antog en serviceortsstrategi som pekar ut var service ska finnas så är motsättningen ständigt närvarande. Ständigt en debatt. Ständigt ett ifrågasättande. En fråga som enkelt kan uttryckas ”varför byggs allt i Visby”. Vi måste bygga där människorna bor.
Moderaternas ambition är att fortsatt stödja Graip med driften av ishallen, för den behövs när verksamheten tar fart. Vi tycker däremot att det är tråkigt att Jan-Erik Pott menar att Visby ”konkurrerar ut” Slite genom att dumpa priserna – att påstå det är inte seriöst.