Förekomsten av en närmast ohejdad nöjesjakt visar vilket starkt grepp manssamhället ännu har över samhället i stort: ett systematiskt förtryck. Svenska Jägareförbundet är nu i färd med att dribbla till sig ännu en rad jaktliga avarter. Som om det inte räckte med de tillåtna: godsjakten med skytte på hundratusentals uppfödda gräsänder, fällor och snaror, vilda djur i fångenskap för att träna hundar inför jakt, sjöfågeljakt som åstadkommer ett omätligt lidande.
Nu föreslår Naturvårdsverket att det även ska bli tillåtet att jaga åtta arter med pilbåge, däribland bäver, grävling, hare och räv. Dessutom tycker man att jakt på ekorre och hermelin är en outnyttjad jaktresurs. Till en sådan reducerar sålunda ett statligt verk levande varelser. I sitt namn har man ordet vårda. Att jaga bäver med pilbåge är så vidrigt att ord saknas. Här saknas fundamental kunskap. Om bävern såras av en pil, och det är det mest troliga, dyker han ner i vattnet och går en kvalfull död till mötes. Naturvårdsverket? Mer passande är kanske Naturvåldsverket. Samma kritik riktar jag mot länsstyrelsens naturvårdsenhet som godkänner så kallade naturvårdsbränder, vilka ofta genomförs under djurens yngeltid. Kan naturvård betyda vad som helst? Till exempel en anlagd brand under djurens yngeltid när rådjuren har kid och fåglarna ungar ända ner till myrstackar som begjuts med bensin och antänds? Man bortser från det enskilda djurets lidande till förmån för arten. En form av eko-stalinism.
Jag känner avsky mot Jägareförbundet och Naturvårdsverket, en avsky blandad med frustration och modlöshet över att evolutionen inte har fört den mänskliga empatin längre. Här duger endast språkets hårdaste ord: detta är en satans lymmelaktig lekstuga på djurens bekostnad. Ett sätt att få njuta av att utöva grymhet! Var finns demokratin? Det är bara ett par procent av landets befolkning som ägnar sig åt den tvivelaktiga nöjesjakten. Naturen tillhör oss alla, i synnerhet dem som lever där. Naturen och de vilda djuren är en alltför allvarlig sak att överlåta till jägare och biologer som så uppenbart skändar begreppet vårda. Den som inser sambandet mellan allt i naturen förstår att våld mot djur och natur även är våld mot den som utövar det. Ekologi brukar det bestämt kallas, i högtidliga sammanhang.