Det finns tre stora problemområden där jordbruket har en väsentlig roll: Minskningen av antalet pollinerande insekter, bakterier resistenta mot antibiotika och övergödning av sjöar och hav.
När vi resonerar om ekologiskt kontra koventionellt jordbruk är det främst dessa problemområden som det enligt min mening ska handla om.
Jordbruk som drivs ekologiskt använder inte kemikalier mot insekter med mera, inte antibiotika i djurfoder (vilket är vanligt i Europa men förbjudet i Sverige) och inte heller konstgödning.
Därmed bidrar ekologiska jordbruk minimalt eller inte alls till att förvärra dessa problem.
Hur är det då med CO2-utsläppen?
Sverige släppte 2018 ut totalt 53 miljoner ton. Jordbrukets utsläpp från arbetsmaskiner och lokaler var knappt 1 miljon ton. (Cementa släpper ut 1,7 miljoner ton/år.)
På ekologiska gårdar använder man traktor och harv för att hålla ogräset borta och släpper därmed ut mera CO2.
Mot detta ska ställas vilka CO2-utsläpp som orsakas av produktion och distribution av konstgödsel, kemikalier och antibiotika. Att omvandla kvävgas i luften till fast form är mycket energikrävande. Fosfor bryts i gruvor i bland annat Marocko. Och så vidare.
Inom det konventionella jordbruket arbetar man också för att minska problemen och kostnaderna. Till exempel smarta såmaskiner som lägger mindre gödningen men precis där den behövs vilket minskar kväve- och fosforläckaget. Det finns gårdar som drivs mer eller mindre ekologiskt utan att vara certifierade.
Jag ser fram emot en fortsatt upplysningsdebatt med sakkunniga personer så att vi 98 procent av befolkningen som inte är jordbrukare bättre förstår jordbruket och jordbrukarens situation – problemlösningarna ligger i samförstånd mellan producenter och konsumenter.