Svar till insändare ”Lyssna till oss, Eva Nypelius” i GA 8 januari.
Jag har full förståelse för den oro som just nu finns bland många boende i Klintehamn när det gäller SMA:s tillståndsansökning för att utöka kalkstensbrytningen och hur detta kommer att påverka samhället. Från Region Gotlands sida har vi redan från början haft frågor och synpunkter framför allt när det gäller trafiksäkerhet, hur vattenförsörjningen påverkas och hur bullernivån påverkas i Klintehamn.
I det yttrande som majoriteten i regionstyrelsen med Allianspartierna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna stod bakom, förde vi särskilt fram olägenheterna från kalkstenstransporterna på allmän väg från täkten till Klintehamns hamn.
Kalkbrytning är en verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken. Det är en demokratiskt beslutad process och mark- och miljödomstolen beslutar om täkttillstånd ska medges eller inte, utifrån SMA:s tillståndsansökning.
I domen har man i stort tagit hänsyn till de synpunkter som majoriteten i regionstyrelsen förde fram i regionens remissyttrande. Därmed finns det inte någon saklig grund för ett överklagande. Domen följer i mycket regionens påpekanden. Den största invändning vi haft är trafiksituationen och det buller den åstadkommer. Där åläggs SMA att delta i en åtgärdsvalsstudie med Trafikverket i syfte att bedöma vilka trafiksäkerhetshöjande åtgärder som behövs samt bekosta åtgärder som framkommer från studien i fråga, upp till ett visst belopp.
Kalk kommer fortsatt behövas inom olika områden. Min personliga uppfattning är att kalkbrytningen borde fått fortsätta på norra Gotland där infrastrukturen finns. Där är områden ianspråktagna för kalkindustrin, utsedda som riksintresseområde för mineral och dit människor flyttat för att arbeta inom den industrin.