Vi som bor här runt stenbrotten i Klinte vi känner oss nog ganska hotade av SMA:s utökade tillstånd på 900 000 ton kalksten per år. Det finns många frågor angående vatten, buller och trafik.
I domen står att SMA ska tillhandahålla vatten till de fastighetsägare som drabbas. Men då ska du som fastighetsägare kunna bevisa att det beror på deras verksamhet att ditt vatten försvunnit eller försämrats. Tror inte att så många har den ekonomiska möjligheten att via domstol gå i tvist med SMA.
Det är många i Klintehamn som inte har tillgång till kommunalt vatten. Ska vi lita till SMA:s egna konsulter när det gäller vattenfrågan? Fel har begåtts förr. Flera fastighetsägare på norra Gotland har blivit av med vattnet i sina brunnar. Märkligt att inte regionen reagerar. Att Gotland är känsligt med sin sprickiga berggrund är väl känt likaså att vi har vattenbrist.
Att vi får ökat buller det har vi redan erfarit både från verksamheten i brottet och genom ökad tung trafik. De bullerkartor som de visat bygger på mätningar mitt i den kommande täkten och dit har de ju inte kommit än med sin verksamhet. Det tar nog ett antal år som vi får stå ut med buller som kommer att överstiga det tillåtna.
När det gäller trafiken och hamnen så finns det många frågetecken. Tillståndet som gäller nu ligger på 95.000 ton per år och hamnen får frakta ut 90.000 ton. Ska de bryta 900.000 ton hur gör de då med resterande 820.000 ton?
Ska det gå norrut till Stucks då ökar trafiken på väg 562. Det skedde i mindre skala en sommar innan de fått tillstånd till att frakta ut i Klintehamn. Då kände man sig hotad och utsatt när man gick på vägkanten när det kom tunga kalktransporter som inte svängde ut när man möttes.
Det smått ironiska uttrycket som man hört från politiker och SMA:s advokat “Not in my backyard” det kan man ju säga när man inte har det på sin bakgård.