Så visst— hamnen i Klintehamn duger för de verksamheter, som är tänkta att bedrivas där.
Men hur kan jag då påstå det jag skriver i rubriken?
Klintehamns hamn duger inte om man tänker skeppa ut cirka en miljon ton kalksten årligen. Som hamnen ser ut i dag är detta omöjligt. En omfattande om- och tillbyggnad måste genomföras.
Stora arbeten, såsom utfyllnader för mellanupplag, ny utlastningskaj med tillhörande utrustning, samt omfattande muddringarbeten för att möjliggöra anlöp av större tonnage.
Vad allt detta kommer att kosta är svårt att beräkna, men att det rör sig om belopp över 100 miljoner är högst troligt. Eftersom hamnen ägs av Region Gotland (RG) blir det väl den som förväntas stå för notan.
Är det vettigt att RG går in här med den risktagning det innebär? Kan man över huvud taget få några garantier för hur länge och i vilken omfattning den aktuella kalkbrytningen kommer att pågå?
Det koncept som Svenska Mineral (SMA) presenterat är synnerligen ofördelaktigt för det gotländska samhället. Verksamheten i stenbrottet har jag inga åsikter om. Det finns klara regler för sådan verksamhet.
Det buller med mera som förekommer går att acceptera. Liknande förhållanden har vi som bor i Slite och Lärbro stått ut med i alla år. Däremot är den föreslagna transporten med lastbil till hamnen en katastrof för de intillboende, ja det påverkar hela samhället.
SMA har gjort det oerhört lätt för sig genom att påtvinga samhället dessa trafikproblem och samtidigt tagit för givet att RG löser hamnfrågan. Med detta föreslagna koncept behöver SMA inte ta något som helst ansvar eller göra några större investeringar. Att starta verksamheten i stenbrottet kräver nästan inga fasta investeringar över huvud taget, eftersom maskiner och lokaliteter lätt kan etableras och lika lätt avetableras.
Mitt förslag är, att SMA, för transporten av kalksten till hamnen, bygger ett transportband. Där detta kommer nära bebyggelsen ska det byggas in och ljudisoleras på bästa sätt. Även i övrigt måste det passas in i omgivningen. Beträffande hamnen bekostar SMA alla om- och tillbyggnader som erfordras. Tar SMA på sig allt detta, visar man att man tar sitt ansvar och tror på projektets framtid.
De andra stora aktörerna i ”stenbrytarbranschen” på Gotland är Cementa och Nordkalk och de svarar för alla delar av hanteringen från bergtäkt till utlastningen. Nordkalk hade i Ojnareprojektet planerat för ett transportband. Detta hade blivit tre gånger längre än i Klinte.