Bussen är en plats där den svenska inställningen till främlingar verkligen sätts på prov och helt sätter stämningen. Att man ska ta avstånd och inte prata med främlingar är något vi får lära sig sedan barnsben. När förvandlas denna kyliga inställning till respektlöshet?
Vi svenskar växer upp i ett samhälle där man både fysiskt och socialt ska ta avstånd från människor man inte känner. Tar man kontakt med en främling kan man bli stämplad som påträngande eller till och med galen.
Ett ställe där det är svårt att inte spräcka främmande människors bubblor är på bussen. På bussen är man totalt omringad av främmande folk och hur man handskas med det skiljer sig från person till person. En naturlig instinkt som svensk är att försöka stänga främlingarna ute.
På de flesta bussar är sittplatserna placerade i par vilket medför att man alltid riskerar att få en främling sittande precis intill. Listan över trick man som bussresenär kan ta till för att slippa att få en granne på bussen kan göras lång.
Det vanligaste är förmodligen att låta den eventuella väskan ockupera sätet bredvid. Att folk sätter sig på sätet längst ut vid gången för att hindra främlingar från att nå fönsterplatsen hör också till vanligheterna.
Ett exempel på ett annat trick kan vara att ha hörlurar i öronen vilket ger en ursäkt till att inte höra när någon artigt frågar om platsen bredvid är ledig. Även att låtsas sova och samtidigt breda ut sig över två säten är effektivt. Alla dessa exemplen bygger oftast på att förövaren ignorerar dem som febrilt försöker hitta en ledig plats på bussen. Varför gör vi det här över huvud taget? Är det verkligen så farligt att sitta bredvid en annan människa?
Vi lär oss från tidig ålder att man ska spola i toaletten, hälsa med höger hand och inte prata med mat i munnen. Borde vi inte också lära oss hur man beter sig på bussen?
Framför allt borde bussresenärer visa mer vänlighet och omtanke mot sina medresenärer. Det är bland annat oförklarligt hur man med gott samvete kan prioritera lyxen av att sitta själv när man i ögonvrån ser barn som tvingas stå och hålla balansen i gången.
Vi verkar alla hålla med om allas lika värde men i dagsläget framstår bussen som ett territorium där denna likhetsprincip inte gäller. Vi måste skärpa oss. Det handlar varken om raketforskning eller kvantfysik, allt som krävs är att visa lite respekt och vänlighet på bussen.