Prästen Johan Sunnerstam skriver om den kyrkliga konfirmationen att ”det är Gud som bekräftar löftet som gavs i dopet, nämligen att alltid vara med, vad som än händer, både i detta livet och i livet efter döden”.
Den humanistiska konfirmationen – till skillnad från den kyrkliga – har inga färdiga svar. Den förutsätter inte Guds existens och ”livet efter döden” och den är öppen för sökande ungdomars existentiella frågor om Gud, om den Helige Ande, om djävulen, om frälsningen, om arvsynden och om förtappelsen för de icke-kristna (muslimer, ateister, buddhister och andra icke-kristna trosformer).
Vanliga frågor som ungdomar ställer brukar vara:
– Hur kan det finnas en allsmäktig, kärleksfull Gud när världen ser ut som den gör? Antingen är han inte allsmäktig – eller så är han inte kärleksfull!
– Finns djävulen som förklaring till allt lidande och all ondska i världen?
– Kommer alla icke-kristna till djävulen? Om Gud är allsmäktig: varför finns Djävulen?
– Finns det verkligen ett evigt liv bara om man är frälst och tror på Jesus Kristus som Guds enfödde son och den helige ande?
– Vad händer med alla icke-kristna som gjort etiska storverk och visat en självuppoffrande medmänsklighet under sina liv men som inte bekänner sig till den kristna tron: blir det helvetet för alla dem?
– Missionsbefallningen (Matteus 28:16-20): för att vara en kristen gäller missionsbefallningen att gå ut och göra alla till bekännande kristna. Hur är det möjligt at underkänna alla andra religioner än den kristna?
Johan Sunnerstams svar till dessa allvarligt sökande ungdomar är detta: ”det är Gud som bekräftar löftet som gavs i dopet, nämligen att alltid vara med, vad som än händer, både i detta livet och i livet efter döden”. Men är detta ett ärligt svar på de sex frågorna ovan?