GA:s artikelserie om bostadsbristen illustrerar effekterna av bostadsbristen. Unga som bor i tält, äldre som riskerar hemlöshet, höga priser, hinder för inflyttning, kompetens som lämnar ön eller aldrig försöker komma hit. Det är inte svårt att förstå frustrationen.
Gotland växer och efterfrågan på sommarbostäder är hög. Men därmed ska man inte dra slutsatsen att det är marknaden som är problemet. Tvärtom så är problemet att marknaden begränsas så pass mycket att den inte löser problemet lika effektivt som den skulle kunna göra.
Priserna stiger för att efterfrågan är större än tillgången. När efterfrågan och priset ökar ser marknaden att det är gynnsamt att investera i att bygga bostäder. När så sker balanseras efterfrågan med tillgången och priserna stabiliseras. Ja, i alla fall i teorin. I verkligheten finns det ett antal stoppklossar i systemet.
Den bittra sanningen är att problemet inte går att lösa med enkla åtgärder. Att fippla med bostadskön eller återinföra någon slags bostadsförmedling löser inte bostadsbristen. Det kommunala bostadsbolaget kan bara lösa problemet på marginalen. Det är marknaden i sin helhet som kan öka antalet bostäder väsentligt.
Problemet är politiskt. Framför allt på nationell nivå, med en hyresreglering som minskar incitamenten att bygga nytt, och byråkratiska hinder som fördröjer, fördyrar och stoppar byggprojekt. Det är bland annat planprocesser som tar många år, ett antal riksintressen att ta hänsyn till, allt fler krav på byggprojekten, risk för överklaganden med mera.
Det byggs en del på Gotland, men inte tillräckligt. Regionstyrelsens ordförande vittnar om att ett antal företag vill bygga, men att det saknas planerade områden.
På lokal nivå kan man sätta in resurser för att möjliggöra för marknaden att göra det den vill - bygga. Med andra ord kan regionen ha som mål att stå i vägen så lite som möjligt. Det innebär att minimera byråkratiska hinder. Och maximera regionens hastighet och service för att stötta projekten att ta sig igenom de byråkratiska kvarnarna.
Samtidigt är det inte realistiskt att tro att situationen kommer förändras i Visby, innanför murarna. Många människor uppskattar skönheten i kulturarvet, det småskaliga och närheten till natur och hav. Det skapar en efterfrågan utifrån som inte lär försvinna.
Det synes därmed vara en klok strategi att exploatera områden inom behändigt avstånd till Visby. Likaså att möjliggöra projekt på landsbygden vare sig det är hyresrätter, äganderätter eller andra driftsformer. Även mindre och enklare bostäder bör uppmuntras, som gör att personer kan skaffa sig en första bostad och påbörja en bostadskarriär.
Förenklade lösningar riskerar att dölja de politiska orsakerna till bostadsbristen. Och ta fokus från det som behöver göras, på riksplanet såväl som i regionen. Tills dess att de grundläggande problemen åtgärdas snurrar bostadskarusellen på Gotland vidare.