Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L har gett upphov till lika många frågor som den ger svar på. Kommer Socialdemokraterna att hedra avtalet, och börja driva ekonomisk politik till höger om Moderaterna? Eller kommer S att begrava överenskommelsen i utredningar, på bekostnad av sin egen trovärdighet 2022? Det finns stort utrymme för tolkning i de flesta punkter. Men en fråga råder inget tvivel om: Sverige ska villkorslöst öka invandringen.
Migrationsverket konstaterar att de regelförändringar för familjeåterförening som finns med i fyrpartiöverenskommelsen gör att Sverige återigen får de mest generösa reglerna i EU. Anhöriga till 20 000 nyanlända kan få rätt till uppehållstillstånd, och fler undantag från försörjningskraven införs. Här bör man stanna upp en sekund och fundera över vad det egentligen innebär.
Önskan att återförenas med sina anhöriga är naturligtvis stark hos många människor som flytt till ett nytt land. Den viljan ska man ha respekt för. Samtidigt måste en ansvarsfull migrationspolitik hantera det faktum att Sverige under kommande år står inför en situation där ett stort antal människor väntas ansöka om uppehållstillstånd genom anhöriginvandring.
Följderna blir problematiska för landets kommuner som redan i dag upplever bostadsbrist och svårigheter att upprätthålla sina välfärdsåtaganden. Kostnaderna för migrations- och integrationspolitiken riskerar att öka markant i ett läge där de snarare behöver minska.
Samtidigt finns problem med försörjningskraven, som infördes av Alliansen. Det var en god idé – att man ska kunna försörja anhöriga som man vill ta till Sverige – men kraven omfattade väldigt få på grund av många undantag. Kraven skärptes i samband med flyktingkrisen, vilket var ett steg i rätt riktning.
Men ska de nu luckras upp och få fler undantag, så minskar incitamenten för den nyanlände att lära sig svenska, göra sig anställningsbar och söka sig ut på arbetsmarknaden. Det blir ett snabbspår in i bidragsberoende för de anhöriga som invandrar.
Sammantaget blir detta ett stort steg tillbaka, tillbaka till migrationspolitiken som havererade 2015 och som vi fortfarande ser effekterna av. Skuggsamhällena permanenteras, bidragsberoendet växer och myndigheterna lyckas inte verkställa ens två tredjedelar av utvisningarna som beslutas. Det är fel väg. Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, där vi inte bara tar ansvar i en orolig omvärld – utan också tar ansvar för situationen som det skapar i Sverige.