Med tanke på främlingsfientligheten i dagens samhälle går tankarna till mina rötter.
Min mamma kom till Gotland genom arbetskraftsinvandring på 30-talet och för att bli accepterad gällde att arbeta hårt. I efterhand har jag förstått att detta följt henne hela livet, under alla år arbetade hon aktivt i jordbruket tillsammans med min pappa.
Jag är stolt över min mamma att hon tog sig till Sverige för att få ett bättre liv och jag är stolt över min pappa att han utan fördomar älskade henne.
Om inte detta hänt hade jag inte suttit här och varit ”svensk”, förmodligen levt ett helt annat liv i ett annat land. Skulle jag då försökt bosätta mig här hade jag med säkerhet blivit kallad “dj-a utlänning”.
Kanske ska fler tänka tillbaka på sina rötter, tror att så många “riktiga” svenskar finns nog inte. Vi är alla människor oavsett var vi är födda.