Frågan stöts och blöts, kalkbrytning i Klinte eller inte. När man följer frågan i media får man uppfattningen att 99 procent av Klintes befolkning är emot, men är så fallet? När man pratar med folk på samhället, på hamnkaféet eller i affären eller på macken så ser man en annan bild, många Klintebor gillar idén, det kommer att hända något i trakten, arbetstillfällen skapas och kanske Klintehamn kommer att lyfta igen.
Det har gjorts grundliga undersökningar om huruvida grundvatten och miljö skadas av kalkbrytning och resultaten av dessa tar man på allvar, det är inga amatörer som gör slika undersökningar, de är proffs. Vad gäller hamn och trafikfrågor så måste dessa utredas närmare, hamnen är inte kapabel att ta emot dessa massor av kalksten, var ska man lägga den medan man väntar på fartyg? Trafiksituationen måste lösas, det är positivt att bolaget vill hjälpa till men motståndarna verkar inte hört att de lägger 110 mille på trafikfrågan. Det är motståndarna till brytningen som hörs och syns mest, man försöker i alla sammanhang tysta de som stödjer brytningen och påstå att de är i stark minoritet. Men hur är det egentligen? Jag har fått den uppfattningen att motståndarna är i majoritet men kanske med siffrorna 60 mot 40, inte 99 mot 1 som motståndarna påstår. Men blir man tystad så fort man hostar "bra med kalkbrytning" så får motståndarna all publicitet och därmed redovisas en sned bild av verkligheten.