Sedan medeltiden har skickliga hantverkare för hand brutit kalksten och omvandlat den till staintunar, kyrkor, gotlandshus och ringmuren, en samling kulturskatter av enormt värde.
Stenindustrin har nu brutit kalksten i hundra år. Vad lämnar den efter sig? Vi ser hur vår kalksten omvandlats till broar, miljonprogrammets bostäder, städernas höghus med mera. Jobben som skapats på ön har rationaliseras och automatiseras bort alltmer. Efter AI-revolutionen blir än färre arbeten kvar. Kvar åt oss gotlänningar blir bara växande stenbrott. Hur kommer de att se ut om hundra år, om tusen år?
Att stoppa utvecklingen är förmodligen lönlöst. En möjlig utväg är att omvandla brotten till något nyttigt. Om stenbrytarna betalar för stenen till någon fond bildas det kapital som kan investeras i något spännande. Brotten kan omvandlas till behövliga vattenreservoarer, kanske kombinerat med fiskuppfödning. Om man kan överglasa brott och hålla dem uppvärmda finns möjligheter att anlägga semesteranläggningar med badsjö, sandstrand, uthyrningsstugor och restaurang. Anläggningar som kan konkurrera med Thailand. På samma sätt finns möjligheter att skapa upplevelser och idrottsarenor. Bara fantasin sätter gränser.
En sådan utveckling bör också ligga i stenindustrins intresse. Om det nu blir några gotlänningar kvar kommer de förmodligen att protestera mer och mer mot de växande brotten och bli ett ökande bekymmer för stenindustrin.