Det är med stor oro vi noterar att Region Gotlands sjukvårdsledning på nytt planerar att ta beslut om stängning av vårdplatser på Visby lasarett. Detta i ett läge då det redan föreligger vårdplatsbrist på sjukhuset. Beslutet skylls delvis på personalbrist men också på ökade kostnader.
Vi är allvarligt bekymrade för hur personal- och vårdplatsbristen kommer att påverka patientsäkerheten och hur öns befolkning kommer att drabbas i övrigt av nedskärningarna.
Färre antal vårdplatser på ett sjukhus leder till en minskad kapacitet av antalet patienter som kan få operationer och inneliggande vård. Det minskar också kvaliteten på vården som de inneliggande patienterna får. Platsbristen gör att patienter tvingas vårdas på “fel” avdelning där utrustning och kompetens inte är anpassad till just den patientens specifika behov. Minskad operationskapacitet kräver fler fastlandsremisser.
Allt detta leder till större risker för fel i vårdkedjan, onödiga och allvarliga komplikationer samt en dålig arbetsmiljö för lasarettets anställda vilket på sikt ger ytterligare personalbrist och kompetensdränering i personalstyrkan. En negativ spiral har skapats.
Sjukvården är en mycket komplex struktur omgärdad av mängder med lagar, regler, rättigheter och skyldigheter samt etiska principer. Naturligtvis kostar sjukvård pengar, mycket pengar. Gotländsk sjukvård är inget undantag. Vårt ö-läge kräver dessutom tillgång till en mer omfattande sjukvård än motsvarande kommuner på fastlandet.
Ett flertal besparingsåtgärder har genomförts de senaste åren och vi ser effekter av dessa så gott som dagligen. Till vår vardag hör återkommande ”stabslägen”, krismöten man kallar till för att samtliga vårdplatser är fulla, sjuksköterskor som säger upp sig på stående fot på grund av den pressade arbetsmiljön och patienter som på grund av platsbristen ligger utplacerade på andra avdelningar än där de borde vara. Gotland har redan i dag högst andel ”utlokaliserade” patienter i hela landet! Arbetsmiljön för personalen har försämrats avsevärt. Antalet sjukskrivningar till följd av utmattningstillstånd har ökat markant.
Att bemöta ökade kostnader och personalbrist med hyrstopp och stängning av vårdplatser är inte en hållbar lösning. Vi förutsätter att ledningen omprövar det planerade beslutet med djupare analyser av långsiktiga konsekvenser. Det finns skräckexempel från landsting på fastlandet, som Södermanland, där man alltför sent fått backa. Nedskärning av vårdplatser har ödesdigra konsekvenser. Vi bör lära oss av andras misstag.
Vårdplatskris, patientosäkerhet, arbetsmiljöproblem, ökade utomlänsremisser, ännu högre kostnader – vill vi ha det så även här?
Eller skulle Gotland kunna vara ett gott exempel på hur man genom att erbjuda attraktiva arbetsplatser lyckas att vända de röda siffrorna?