Över fyra fulla spalter med stor bild och allt redovisas i tidningen en av de fatala konsekvenserna till följd av coronan. Biskop Thomas blev utestängd från söndagens gudstjänst i domkyrkan!
Som biskop må han ha gräddfil till det som ovanom är, men tills vidare har han dock att följa de världsliga bestämmelserna i coronatiderna. Här hjälper inte heller att hans gärning värderas till sådär 75-80 tusen i månaden.
Ty även i Guds hus maximeras nu antalet besökare till 50. Och nu kom biskop Thomas och hans fru som nummer 51 och 52. Det blev istället att återvända till biskopsgårdens lilla kapell och där läsa en bibeltext på tu man hand. Huruvida detta skulle ha försämrad effekt i de vertikala kontakterna undandrar sig bedömning för en icke medlem av kyrkan.
Det är väl något visst med själva kyrkorummet, även om kyrkorådets ordförande föreslår det som ställe för campare. Dit drog sig i alla fall den sparkade domprosten Hermansson för att bidra till ordning och reda i flyktinghanteringen. Där matvägrade han en vecka (så kallad fasta) men om effekterna därav har den annars så skrivglade prelaten ännu inte redogjort.
Om själva detta bönande undrar icke-medlemmen med sin fäbless för logik om inte alla böner och mässor till den oändligt gode Guden borde sättas in innan jordbävningar, tsunamier och pandemier hemsöker Hans avbilder.
I och för sig har ju prästerskapet fullt upp med sina inbördes trätor, ställningstagande till sexistiska kollegor, avkragningar och påkragningar, och ekonomi. Vilket konstigt nyord förresten: Avkragning.
Det blir liksom ingen tid över för att frälsa oss arma syndare.