Signaturen ”Aldrig mer en röst på S” redogör i en insändare för varför en röst på S inte är aktuell för denne.
Signaturen verkar utifrån de många insändarna under samma pseudonym vara väl insatt i dagspolitiken och man borde därför veta att ett partis politik och utfallet av en förhandling med andra inte är samma sak.
När S under många år samlade nästan egen majoritet av väljarna bakom sig förelåg knappt några hinder att driva igenom den politik som partiet gick till val på. När S i dag, med ett mindre väljarstöd, ska få igenom sin politik krävs förhandlingar med andra.
Pseudonymen vet alldeles säkert att förslaget att ta bort värnskatten var ett krav från Liberalerna men att det också erbjöds från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i de rekordlånga regeringsförhandlingarna. Det var alltså ett förslag som samlade en egen majoritet i Sveriges riksdag alldeles oavsett vad Socialdemokraterna tycker i frågan.
Socialdemokraterna står fast vid kravet om minskade klyftor. De är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi höjt barnbidraget, höjt pensionerna, höjt underhållsstödet, sänkt skatten för pensionärer, skjutit till 35 miljarder till välfärden under förra mandatperioden, höjt bostadsbidraget. Det är reformer som minskar ojämlikheten i samhället.
Vi har byggt upp polisutbildningen igen sedan det att Alliansregeringen lyckades att gå från 1 708 utbildningsplatser 2009 till 141 för 2010. Att sedan ha mage att klaga på att det inte finns tillräckligt med poliser är minst sagt anmärkningsvärt. Vi har utöver satsningar på polisen förstärkt försvaret med historiskt höga anslag.
En budgetpost som under alliansåren användes som budgetregulator. Det är reformer som tillsammans med lagstiftningsarbete och förebyggande åtgärder ökar tryggheten i samhället.
Pseudonymen behöver inte oroa sig för S politik. Vi kommer alltid att prioritera välfärden och öka tryggheten för våra medborgare. Men inte ens Socialdemokraterna kan trolla bort det faktum att det krävs kompromisser i ett förändrat politiskt landskap.