Relativt ofta ser man mediauppgifter om att en politisk gruppering i ett landsting eller Riksdagen har beslutat om att ge psykvården extra medel. Man vill sedan slå sig för bröstet och inhösta popularitetspoäng för detta. Man använder ord som ”satsning” och ”prioritering” mot ”psykisk ohälsa”. Men är det så enkelt? Tillåt mig att tvivla.
Psykiskt välmående är en komplicerad och mångfacetterad sak. Ytterst sällan eller aldrig talas om faktorer som hur ett barns eller ungdoms näringssituation såg ut under uppväxten eller om individen här och nu lever ett fritt liv utan kränkningar och förtryckarliknande situationer. Båda faktorer inklusive många andra kan nämligen påverka den psykiska hälsan. Den sistnämnda faktorn kan för övrigt innefatta att möta eller undandra sig från olika typer av härskarpersonligheter eller mobbingliknande situationer. Att bli kvitt nedtryckande relationer från andra är självklart positivt.
Politiker vill väl oftast väl, men att endast fokusera på tankar kring förändring av ekonomiska resurser och organisationsstrukturer inom dagens biologiskt inriktade vårdapparat för psykiatri med dess svagheter och baksidor är att göra det alltför enkelt för sig.