Sedan snart trettio år tillbaka har Eric Swanström levt som flykting i eget land. Ja, till och med i sin egen kommun. De allra flesta vet vem han är som ett par gånger om dagen kommer trampande på cykel utmed strandpromenaden iklädd en huva som utestänger allt otyg som far omkring i luften.
Kan tänka mig att en och annan som möter honom undrar vad detta är för en filur. Men de allra flesta vet, och ropar "Hej Eric hur är läget". Oftast stannar han till och utbyter några ord.
Man kan utan att överdriva påstå att Eric är en välkommen profil utmed strandpromenaden. Och inte minst bland alla flanörer han möter och konverserar på stigarna i reservatet under klinten av Galgbacken. Numera tråkigt nog förutan sin livskamrat den fyrfotade Dina som av ålder och sjukdom istället tar sina promenader i hundarnas himmel.
Kan verkligen någon tycka illa vara om Erics vistelse inom området? Jo, faktiskt så gör det det! Och denne någon verkar vara avundsjuk på Erics lyxtillvaro i dungen och lär begära att få ställa sin egen husvagn bredvid Erics.
Man undrar då om denne någon även vill dela den diagnos Eric har, vilken är skälet till att han har vistats i området de senaste trettio åren. Där han tvingats försaka all form av socialt umgänge med vänner inne i Visby. Att vintertid gå och lägga sig då mörkret faller, vid fyrafemtiden.
Jo, det förekom i synpunkterna till byggnadsnämnden farhågor om alla latringropar Eric uppenbart måste gräva i reservatet. Så fel, så fel! Den enda latrinen Eric brukar består av en gammal Gustavsbergare i hans lägenhet i huset mitt emot Kruttornet.
Om byggnadsnämnden låtit förnuftet gått före principer om lagar och förordningar och konsulterat professionen inom den sjukdom Eric lider av så hade garanterat utgången i dramat istället bedömts från den mänskliga humana sidan.
Men tyvärr! Hjärtat och förnuftet fick inte vara med! Byggnadsnämndens ledamöter var väl både sturska och morska i sinnet då beslut skulle tas och gav sig fan på att en gång för alla sätta ner foten och få bort otyget från dungen.
Nåväl! En glad och god jul i släkt och vänners sällskap önskar jag Eva Ahlin och hennes byggnadsnämnd. När ni reser er från julbordet mätta och trinda och julklapparna ska öppnas , då har Eric redan dragit på pyjamasen och lagt sig till ro för natten. Stilla natt heliga natt och frid och fred på jorden! Och allas lika värde!