I tisdagens GA skrev LRF och Mellanskog en insändare om att en tredjedel av öns skog inte kan brukas då det ligger någon form av skydd på den. Hitflyttad från fastlandet så måste jag säga att jag tycker det är fantastiskt att ön har så mycket skog som får växa sig riktigt gammal. På åtminstone norra halvan av ön finns flera områden där man kan vandra runt i timmar och i princip bara ha gammal skog omkring sig. Helt underbart! Den upplevelsen är väldigt svår att hitta i övriga södra Sverige.
Utöver upplevelsen att besöka dessa skogar tycker jag också det ligger något mycket tillfredsställande i att en rejäl bit av vår jord inte brukas (för produktion). Vi utrotar nu arter i allt snabbare takt och forskare menar att vi nu är inne i det sjätte stora massutdöendet i jordens historia. För första gången är det en enskild art (människan) som står för orsaken. Ur ett etiskt perspektiv, gentemot alla andra arter och gentemot alla kommande generationer av människor kan jag tycka att ett utnyttjande av två tredjedelar av marken för just vår generations ekonomiska tillväxt borde vara mer än väl. Det vore vettigare om vi anpassade vårt leverne så att även kommande generationer kan ha en aning om vilka naturliga förutsättningar den här planeten ger oss, än att vi ska jaga produktion ur varje kvadratmeter.