Vilken skog ska avverkas på ett ansvarsfullt sätt och vilken ska lämnas för framtiden av hänsyn till djur och växter? Debatten om hur den balansen ska hanteras och hur den påverkar skogsägaren och hens rätt att äga och bruka sin skog, har sällan varit så intensiv som nu. Till exempel har omfattningen av skyddad skog på Gotland debatterades flitigt i Gotländska medier under februari.
Ofta handlar debatten om skog med mycket stor betydelse för växter och djur, så kallade nyckelbiotoper. I debatten används ibland en hotad äganderätt som slagträ. Det antyds ibland att Skogsstyrelsen agerar i strid med lagar och regler kring äganderätt. Så är det inte. Skogsstyrelsen respekterar givetvis äganderätten som ett fundament för att kunna bruka skogen på ett ansvarsfullt sätt.
Så här går det till:
Vi har i uppdrag av regeringen att inventera nyckelbiotoper och det är ingenting vi kan strunta i. Men att vi identifierar och registrerar en nyckelbiotop innebär inte att vi fattar något beslut om att den inte får avverkas. Registreringen är ett kunskapsunderlag för både skogsägaren, myndigheter och eventuella virkesköpare.
Däremot har virkesköparna genom det certifieringssystem som finns förbundit sig att inte köpa skog från nyckelbiotoper. Certifieringssystemet är bra, men det är inte vi som styr över det. Kopplingen har näringen gjort själva.
Det finns möjlighet för skogsägaren att få ett formellt skydd av sin skog och då utgår ersättning. För biotopskydd till exempel innebär det 125 procent av marknadsvärdet. Regeringen har nyligen avsatt ytterligare 2,5 miljarder kronor de kommande tio åren för ersättningar där de med högst andel nyckelbiotop på sina marker prioriteras. 85 procent av skogsägarna har i dag inte någon registrerad nyckelbiotop.
Vi vet samtidigt att det finns enskilda skogsägare som känner att de hamnat i kläm i en svår avvägning mellan att avverka eller bevara sin skog. Här kan vi bli bättre. Därför utvecklar vi just nu tillsammans med representanter från näringen vår kommunikation med skogsägarna.
Att med det här som grund hävda att äganderätten i skogen är hotad tycker vi inte bara är missvisande. Det riskerar dessutom att i onödan minska framtidstron för skogsbruk hos landets skogsägare vilket vore mycket olyckligt.
Vi behöver skogsägare som är aktiva i sitt brukande och därmed bidrar till att vi nyttjar skogens potential i arbetet med att minska koldioxidutsläppen och övergå till en biobaserad ekonomi.