Det finns nog ingen som tvivlar på att den pågående digitaliseringen av samhället kommer att fortsätta att öka. Även om det skulle uppstå en slags real-life-revolution i framtiden kommer marknadskrafterna vara så starka att en rousseausk väg tillbaka, till det analoga rummet är omöjlig.
Den digitala tekniken är också för många hoppet om att kunna undvika det undergångsscenario som Greta Thunberg pekar på. Övergången till en smartare och grönare teknik är det sista halmstrået.
Ändå är kritiken mot digitaliseringen nödvändig. Vi som arbetar med barn och ungdomar måste larma när tekniken står i vägen för kunskapsutvecklingen.
Jannie Jeppesen från Swedish Edtech Industry påstår lite märkligt att debatten skadar den gotländska lärarkåren. Som jag tolkar kritiken är den främst riktad mot Skolverket och delvis mot de IT-företag som så framgångsrikt lobbar mot skolans huvudmän och rektorer.
Nu har Skolverket äntligen börjat vakna och publicerar artiklar om digitaliseringens negativa effekter. Ett sundhetstecken. Allt fler föreläsare briljerar analogt på scenen utan en enda slide eller digital piruett. Varför det? Jo, för att kunskapsöverföring handlar till syvende och sist om människa till människa, inte maskin till människa eller maskin till maskin. Det är viktiga erfarenheter när vi kliver in i det digitala rummet och tongångar hörs om att AI snart tar över allt.
Därför är kritiken mot digitaliseringen varken osaklig eller verklighetsfrånvänd utan i högsta grad relevant för ett hållbart samhälle.
För några år sedan lanserades Rubert Puentedura som en IT-guru, som skulle lyfta den svenska skolan till oanade höjder. Han beskrevs som en av världens ledande IT-forskare och hans metodik sågs som en fyrstegsraket rakt upp i cyberrymden. När det avslöjades att han var uppbackad av stora IT-företag, att den empiriska forskningen som han hänvisade till inte existerade tystnade hyllningskören. Det är en pinsam historia inom svensk skolutveckling som tystats ned men som borde vara ett varnande exempel på bristande källkritik och fort-och-feltänk.
Jannie Jeppesen efterlyser en saklig debatt med utgångspunkt i verkligheten vilket det bara är att hålla med om. Digitala verktyg är fantastiska när de används på rätt sätt, i rätt sammanhang. Det är när digitaliseringen blir ett oreflekterat självändamål som den kan göra mer skada än nytta. Debatten ska föras på saklig grund. Samtalet måste utgå både från den analoga och digitala verkligheten, både från människan och maskinen.