I en insändare den 11 april skriver Sverigedemokraterna om språkproblem i äldreomsorgen och hur de vill att avhjälpa dem. De hänvisar till Kommunals rapport ”A och O inom äldreomsorgen”.
Rapportens slutsatser är att äldreomsorgen är underfinansierad, att sjukskrivningstalen är höga och att många som anställs har bristfälliga kunskaper i svenska. SD skriver att personal inom äldreomsorgen måste behärska svenska. Detta kan ses som självklart i ett arbete som innebär så mycket kommunikation, men hur uppnår man det?
Ett citat ur rapporten:
”Förutsättningarna för en undersköterska eller ett vårdbiträde att lära sig svenska måste förbättras innan utbildningen, under utbildningen och efter anställningen på arbetsplatsen. Vi måste se till att SFI- och vårdutbildningar håller måttet.
Kommunerna och andra arbetsgivarna måste skapa språkutvecklande arbetsplatser.”
Vad är då en språkutvecklande arbetsplats?
”På en språkutvecklande arbetsplats finns det ett tillåtande klimat där alla vågar fråga och ta upp språkliga missförstånd. Man ser det som en tillgång att arbetslaget kan flera språk. Det finns rutiner och verktyg att kunna hantera problem kring språk och kommunikation.
Arbetsgivarna och beslutsfattarna måste se potentialen i den grupp som kanske i dagsläget har bristande språkkunskaper men har valt att bli proffs i vård och omsorg. Ger vi dem möjlighet till språkutveckling finns det potential att möta framtidens kompetensförsörjningsbehov. För att lyckas måste kraven och förutsättningar vara desamma för alla. ”
Hur det går till att lära sig ett språk är en komplicerad process som är svår att beskriva kort. Det räcker inte att ställa krav på den som lär sig svenska, den som redan kan språket måste också vara med.
Det går aldrig att helt och fullt lära sig ett yrkesspråk i en skolmiljö, man måste få använda språket, få återkoppling och känna sig välkommen på arbetsplatsen. Dessutom har det visat sig att anställda med svenska som modersmål också utvecklar sitt språk i den processen.
I Sverige har vi lyckligtvis ett stort antal personer från andra länder i arbetsför ålder som sökt sig hit och som vi bör välkomna både i äldreomsorgen och på andra arbetsplatser.
Det kräver resurser, men lösningen är inte så enkel som SD beskriver i sitt inlägg. Visst ska man ställa krav på kunskaper i svenska, men då måste man också ge förutsättningar att uppnå kraven: stärkt sfi, uppvärdering av omsorgsyrkena och en öppen attityd både hos de som lär sig språket och de som redan kan!