Många kineser har fått vara hemma från jobbet när fabriker stängt, men de kan lugnt komma tillbaka när man nu öppnar igen. Den goda kommunistiska staten har allt i sin hand.
Både vänster- och högerdebattörer härhemma ropar på staten nu. Apoteken, sjukvården, de stora riksviktiga företagen, visst borde de tas över av staten igen? Redan hörs missnöje över att staten inte tillräckligt kompenserar alla företag som står utan kunder, utan beställningar, utan gäster. Väntar man sig att Ibrahim Baylan ska börja driva restauranger runt om i landet?
Krönikörer i all slags medier är upprörda över den bristande beredskapen. Man drar sig inte för att häckla vår gamle landsfader Per Albin, han som påstod att ”Sveriges beredskap är god” när den inte alls var det.
Se hur det gick för Norge och Danmark! säger man. Som om något litet land skulle kunnat vara tillräckligt militärt rustat för den tyska krigsmaskinen. Eller kan någon vara tillräckligt rustad för alla slags kriser?
Vi har inte brukat hantera kriser på det här viset i Sverige. En väninna berättar om asiaten 1957. Hon gick i flickskola då, de var 35 i klassen, så småningom var bara fem kvar. Hon blev den 31:a som insjuknade. Men ingenting i samhället stängdes ner. Folkhälsomyndighetens hemsida säger att runt 5 000 svenskar dog den gången.
Att ställa in Almedalsveckan var naturligtvis nödvändigt. Jag antar att man fått mycket få anmälningar. En vingklippt politikervecka, det vore sämre än ingen alls. Det skulle kunnat betyda slutet för detta demokratiprojekt, som redan är ansatt från flera håll. Vi kommer tillbaka, bättre än nånsin 2021.
Men hur går det för Gotland utan alla dessa arbetstillfällen, utan all denna uthyrning. Nu kan vi inte heller räkna med några kryssningsgäster. Tror man verkligen att staten kan kompensera för allt detta?
Var det nödvändigt för liberala, demokratiska Västeuropa att agera exakt som den kommunistiska diktaturen Kina? Fast man visste att utfallet måste bli så totalt olika. Det är för tidigt att ställa den frågan. Men det är intressant att se hur politiska ideologier, för- och nackdelar, ställs på sin spets.