KĂ€ra student.
Studentfirandet modell 2020 visar sig bli vĂ€ldigt annorlunda Ă€n âtraditionelltâ. Man kan vĂ€l sĂ€ga att 2020 Ă€r instĂ€llt.
Ingen av oss som Ă€r född efter 1940 har vĂ€l ens ett minne av en kris lika omfattande som den vi nu gĂ„r igenom. VĂ€rlden â och faktiskt lilla Gotland â Ă€r en del av ett i sanning globalt skeende som pĂ„verkar allt och alla. Ja, pandemin pĂ„verkar tillvaron till och med de studenter som planerat springa ut pĂ„ Gotland.
Till den som tror att den sista vĂ„ren i gymnasiet Ă€r âvĂ„r lyckligaste tidâ. Jag skulle, som lite surt lagd, sĂ€ga att er lyckligaste tid Ă€nnu ligger i framför er. Ă tminstone hoppas jag att ditt och era liv kommer att innebĂ€ra sĂ„ mycket mer Ă€n denna vĂ„r av kalas, baler och utspring. Lite mer substantiella saker som kan glĂ€dja er pĂ„ djupet.
Att den pÄgÄende pandemin pÄverkar nÄgot sÄ vÀrldsligt som ett utspring och en festvÄr Àr just nu ett mindre problem. Faktiskt försumbart. Nu gÀller det hÀlsa och liv. TvÄ rÀtt stora saker för alla. Speciellt de som inte har hÀlsan eller förlorar sitt liv⊠De som ser sina företag blöda och de som frÄn en dag till en annan ser sin utkomst försvinna, som förlorar jobbet eller i vÀrsta fall anhöriga.
Studentfiranden och annat fĂ„r stĂ„ tillbaka, det blev sĂ„ i Ă„r. Det Ă€r ingens skuld, för sĂ„nt Ă€r livet. Ibland mĂ„ste man fatta beslut som inte utgĂ„r frĂ„n det egna, beslut utanför âme, myself, and Iâ. TrĂ„kiga sĂ„ kallade âvuxnaâ beslut som Ă€r bra för fler, eller som helt enkelt innebĂ€r att man fĂ„r stĂ„ tillbaka frĂ„n det man allra helst velat göra i stunden. Det blir vĂ€l nĂ„gon sorts livserfarenhet frĂ„n 2020.
SÄ, var och en fÄr skÀmmas för sig. De som arbetar hÄrt för att förhindra smittspridning, avstÄr sociala kontakter, handlar Ät anhöriga eller grannar, vÄrdar sjuka och alla som pÄ olika sÀtt försöker hÄlla samhÀllet igÄng tillhör dock inte den kategorin.
SÄ lÄt oss sjunga om en ljusnande framtid som Àr vÄr. Allas vÄr framtid, tillsammans.