Ett levande och blomstrande Gotland året runt, har varit ledord under många år inom kommunen, turistindustrin, besöksnäringen och inte minst i reklamen:
”Kom och besök oss på hösten, ett helt annat landskap än på sommaren, ja en helt annan ö helt enkelt.”
Och visst är det en annorlunda ö, med ett helt annat landskap som öppnar sig, så fort turisterna lämnat sin surt förvärvade semesterkassa bakom sig: på Coop Forum, Ica Maxi, Jysk, Elgiganten, Rusta, ÖB, Clas Ohlsson, HM, Willys, ett otal tveksamma matställen, caféer, giriga rums- och lägenhetsuthyrare, kostsamma turistattraktioner, parkeringsavgifter, diverse tingeltangel av onödigheter och några ej namngivna bensinmackar.
För att inte nämna kostnaden för att ta sig till och från Gotland.
Tar man sig en tur ut till Tofta, för att njuta en lugn och skön promenad ut med stranden, har man svårt att förstå vem som ska kunna njuta av ett återbesök på hösten, när det är den här synen som möter en – är det den som är ”Gotland – jorden runt på en ö”, och värt ett besök?
Några vissna palmer som knappast hör till den gotländska floran och som för tankarna till Egyptens öken, hyddliknande solparasoll som kanske ska få någon överförfriskad turist tro sig vara i Phuket, en bar som gapar tom och bäst skulle passa i ett konkursmässigt Grekland, en beachclub lik en spökruin i amerikanska södern, ett gammalt korsvirkeshus som försöker värja sig mot lika färgglada bastmattor som på Hawaii, skrikigt turkosblå.
Nej, Tofta strand ser mer ut ha drabbats av en tsunami av skräp, än av omtanke. Allt skitigt, tomt, skräpigt och igenbommat.
Vilken turistbyrå vill marknadsföra detta?
Vilka politiker vill rensa upp i skiten?
Vem är ansvarig, och vem tar ansvar för att städa upp?
Ett öppet Gotland året runt, verkar mest vara strunt…
Ja, vem vill resa hit för att se och njuta av armodet på plats?