Är det inte konstigt att när kommunens ledande politiker och tjänstemän talar om att göra nödvändiga besparingar, då handlar det alltid om att minska antalet lärare eller dra ner i äldreomsorgen. Alltid är det kärnverksamheten som anses dra för stora kostnader. Som i GT fredag 13 september.

Om reportern i stället frågat någon vem som helst av gotlänningarna, hade hon fått höra: minska rejält på antalet pappersvändare! Nog har vi för oss att tjänstemän som ska ”leda och kontrollera verksamheten” lätt blir fler och fler. Enligt Parkinsons lag som handlar om hur man får sju man att utföra en mans arbete (den utformades långt för jämställdhetens tid).

För några år sen läste jag i GT att kommunen hade 14 (fjorton) kommunikatörer. Vid ett partimöte frågade jag öppet Björn Jansson som var regionstyrelsens ordförande då, om vi verkligen behövde så många. Det vet jag inte, sa han, det är nämnderna själva som beslutar om hur många tjänstemän de behöver.

I kommunens annonsering efter nya medarbetare handlar det ofta om strateger eller kommunikatörer. Förmodligen mycket kompetenta och med höga löner. Förstår ni inte att folk undrar vad såna egentligen sysslar med, hur viktiga de är för kärnverksamheten?

En förklaring kan förstås vara ständigt ny lagstiftning som kräver verksamhetsplaner och utvärderingar och fan och hans mormor. Det är dags att sansade politiker sätter sig på tvären och förklarar att det där klarar vi oss utan. Lärare och undersköterskor kan göra sitt jobb utan att någon skriver dem på näsan vad det ska göra och hur det ska göras.

Om kommunens ekonomi är svag då är det dags att börja utrensningen uppifrån! Och se till att kärnverksamheterna får vad de behöver.