Ibland kan vi behöva tänka på det fina som faktiskt finns i en tid av uppförsbackar. Därför tänkte jag dela lite solsken. På vårt boende för ekonomisk utsatta EU-besökare har vi cirka 35 platser som hyrs per natt av personer som till största del tjänar sitt uppehälle genom att tigga vid våra butiker.
Verksamheten handlar främst om att ingen ska behöva frysa ihjäl men innehåller mycket mer, kanske inte synligt för alla alltid. Bland annat om att synliggöra, att alla räknas och att alla kan hjälpas åt. Ofta kommer våra gäster från en situation och miljö där det inte finns någon självklar solidaritet emellan människor, helt enkelt för att det är så armt att var och en måste se till sitt eget och sina egna.
Det är betydligt lättare för oss privilegierade människor i ett ännu relativt väl fungerande samhällssystem att samverka och hjälpa andra som har det värre. Generositet är helt enkelt lättare om en har något att dela med sig av. När vi kom ut till boendet en kväll var några av gästerna oroliga. ”Du kanske blir jättearg nu, jag har något att visa…” Jag förväntade mig typ att rummet brunnit, men till min förvåning blev jag visad en liten farbror.
Inne i rummet, på en pall, i vit skjorta och svart kostym sitter en man. Han är inte från något av de länder våra gäster brukar komma utan en person från mitt i Sverige. ”Vi kunde inte bara lämna honom på Hötorget. Han har ju inga kläder. Han kunde frusit ihjäl!” Så våra gäster tog med sig farbrorn till Gotland.
De som själva ingenting har tar sig an en som om möjligt har ännu mindre. Nej, jag blev inte arg. Jag blev varm. Visserligen tog det oss ett tag att lista ut vem han var och försöka hjälpa honom på rätt spår vidare, men det var berikande. När han väl började prata var det som att öppna en kran och berättelsen strömmade om ett liv nog ingen av oss varit i nära. Om problem, tankegångar och rädslor vi inte visste fanns.
Den här mannen som de flesta nog skulle dra sig för att ta kontakt med, togs om hand av andra som tyvärr blivit vana vid att bli bespottade. Det är ingen självklarhet. För i samhällets undre skikt konkurrerar svaga med varandra, slåss om smulorna. Utsatta grupper får lära att det är andra utsatta som är anledning till att tillgångarna i världen inte når alla. Vilket ju så klart inte stämmer. I två dygn togs vår nya bekant omhand av våra gäster med värme, kärlek och respekt. Förhoppningsvis reste han vidare lite varmare, lite gladare, lite mer sedd.