Sjukvårdskostnaderna har aktualiserats i flera insändare, reportage och ledare. Per Lindskog refererar i sin insändare och i reportagen i GA och GT till egna erfarenheter som deltagare i beslutsfattande om sjukvården och nu som patient med en cancersjukdom. Den bakgrunden ger tyngd åt det han framför. Sammanfattningsvis är PL:s åsikter att man skräms med en bild som är fel och att vi har en väl fungerande sjukvård samt att det finns legitima skäl till att kostnaderna skenar.
Jag kan instämma i en del av det PL framför, men min erfarenhet som patient är att det finns brister i vården bland annat vad gäller personalförsörjning och kontinuitet, utrustning, lokaler och kringservice. Det är inte tillfredsställande att vid varje besök eller telefonkontakt träffa nya läkare. Vad gäller vårdutrustning, lokaler och kringservice upplevde jag dessa brister vid vården på Karolinska. Trots att förutsättningarna inte är de bästa gör vårdpersonalen sitt jobb och är värda en eloge!
Vid mina vid besök/kontakter med Visby Lasarett har jag träffat olika hyrläkare och konsulter (för att inte tala om alla läkare jag mött i primärvården). Det är inte optimalt – men givetvis bättre än att det saknas läkare. Regionen har aviserat att man ska försöka avveckla hyrläkarsystemet – men det tar tid. Förutom hyrläkarna har också andra aktörer ekonomiska intressen i detta. Bemanningsföretag, reseföretag och hotell får också del av de pengar som budgeteras för vård.
Jag kan också instämma i en del av det Eva Bofride skriver i sin ledare. Politikerna ska INTE sluta prata om sjukvården! Om politikerna kunde bortse från det taktiska maktspelet skulle det vara möjligt att genomföra förändringar som på sikt skulle säkra god vård för alla.
Historisk sett har utvecklingen gått mot större geografiska enheter för att stärka de gemensamma resurserna. Före 1952 hade Gotland 92 kommuner, efter storkommunreformen minskades antalet till 13 och 1971 blev vi en kommun. Det är dags att ta nästa steg och förverkliga planerna på storregioner. Mot reformerna har det initialt funnits motstånd – men utvecklingen mot större enheter är nödvändig för att höja vårdkvalitén och ge alla samma vårdmöjligheter oavsett var i landet man bor!
Bland politikerna verkar Intresset att föreslå reformer som kan förbättra sjukvården vara svalt. Politikerna ägnar sig istället åt att framföra populistiska förslag om inhuman flyktingpolitik och tiggeriförbud för att locka till sig desorienterade väljare och säkra sina maktpositioner.