Tvingas till sängrökning av hemtjänsten

Har inte jakten på rökare gått för långt?

Har inte jakten på rökare gått för långt?

Foto: Bertil Ericson / TT

Vård2019-12-09 14:32
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Än är det inte förbjudet att röka i Sverige, men platser där vi får röka krymper för varje år som går. Det får vi som röker acceptera, och jag tror att dom flesta som röker egentligen vill sluta. Men det krävs ett eget beslut och motivation för att lyckas, det hjälper inte att andra beordrar dig att sluta.

Min hustru har rökt sedan 14 års ålder och är nu 54 år, alltså hon har rökt i cirka 40 år nu och för ett och ett halvt år sedan hamnade hon i rullstol! För att hon ska kunna vara hemma så har vi hemtjänst. Vi valde Klinte hemtjänst åt henne. Dom är fyra gånger per dag hos henne och sen är nattpatrullen två gånger hos henne på kvällar och nätter.

Min hustru är sängliggande, hemtjänsten hjälper henne från säng till rullstol när dom kommer och lägger henne i sängen när dom går. Vad gäller rökningen så fick hon röka en cigg under köksfläkten vid behov och vi har även en luftrenare i köket, så har det fungerat i ett drygt års tid.

Den första oktober kom Klinte hemtjänsts chef hem till min hustru och sa att hon inte fick röka när hans personal var hos henne, man avslöt besöket med att bära in cigaretterna till henne i sovrummet!! Så nu är min hustru sängrökare tack vare Klinte hemtjänst!

Jag jobbar heltid och är borta mellan 06.00 och 17.00 varje vardag så för att våga åka till jobbet har jag fått be min mor, som är 86 år gammal att komma och vara brandvakt hos oss på dagarna och på kvällarna får nattpatrullen väcka mig när dom går för att min hustru ska få röka sista kvällscigaretten. Så jag sover ca 3-4 timmar på vardagarna.

Har inte jakten på rökare gått för långt om man skickar i säng en handikappad kvinna som haft en stroke och även lider av epilepsi och posttraumatisk stressyndrom och har muskelkramper i både armar och ben med cigaretterna. Ni biståndshandläggare, chefer i Klinte hemtjänst, hur kommer ni och er personal som förresten till hälften är rökare, att känna er när vårt hus brinner för att ni tvingat min fru att bli sängrökare vilket hon inte under sina 40 år som rökare varit förut? Känner ni någon empati eller medmänsklighet när ni lämnar henne i sängen med tänd cigarett och bara åker till nästa. Har ni många brukare som ni tvingat att bli sängrökare? Vart är vi på väg?

Min hustrus sista år är väldigt traumatiskt, först hamnade hon i rullstol och sedan förlorade vi hennes dotter, bara 30 år gammal, och att sluta röka på kommando över en natt, utan förvarning, kan ingen människa begära. Det här är inte ok. Så här behandlar man inte en medmänniska!