Vattenförsörjningen är en av de absolut mest avgörande frågorna för att kunna bo, leva och verka på Gotland. Miljöpartiet de gröna har sedan många år fört fram olika konkreta förslag för att bidra till att lösa vattenbristen. En del saker har genomförts eller planeras för att bli verklighet.
Vi har dock inte nått hela vägen fram att tillsammans med övriga partier kunna fastslå en väl genomarbetat, långsiktigt hållbar och kostnadseffektiv plan som vi alla tror på.
Vid senaste regionfullmäktige la några socialdemokrater, centerpartister och moderater fram ett gemensamt förslag angående vattenförsörjningen på Gotland. Förslaget har sin utgångspunkt i ett missnöje med att regionen inte har kommit fram snabbare i den delen som avser nyttjande av vatten från kalkbrott.
Ett beslut om att se på möjligheten att nyttja dammar vid kalkbrotten som vattenreservoarer finns sedan tidigare och togs i politisk enighet. Förslagets utformning ger således uttryck för något annat. Dels innebär det en svidande kritik mot socialdemokraternas egna ordförande i tekniska nämnden som ansvarar för att driva fram lösningar på vattenförsörjningen. Dels innehåller texten ett något svårtolkat stycke om att en tryggad vattenförsörjning ”säkrar även en för Sverige viktig och långsiktig produktion av kalk, cement och betong”. På detta vis vill partierna markera sin vänliga inställning till framtida kalkbrytning.
Vi kan ställa oss bakom kritiken att det saknas en tydlig politisk process för att driva vattenfrågan framåt på ett bra sätt. Däremot är det problematiskt att vårt gemensamma behov av att lösa vattenbristen laddas med en politisk spänning kopplad till kalkindustrins framtid. Samtliga partiet har uttryckt ett intresse att samarbeta för att lösa vattenbristen – vattnet först – där befintliga kalkbrott på olika sätt mycket väl kan bli en del av en sådan lösning om förutsättningarna finns.
Vatten från kalkbrott är dessutom bara en av pusselbitarna, men det är långt ifrån hela lösningen. Det som möjligen skiljer partierna åt är benägenheten att våga riskera att befintliga fungerande vattentäkter förstörs för att göra plats för nya kalkbrott. Denna potentiella politiska vattendelare bör inte stå i vägen för att kunna lösa dagens ansträngda vattensituation. Vi önskar en konstruktiv gemensam diskussion i denna för oss alla, och för Gotland, så viktiga fråga.