2016 går till historien som sommaren då den akuta vattenbristen tog Gotlands politiker på sängen. Jag har tillbringat nästan varje sommar sedan 1985 på ön och har snarare svårt att minnas de regniga somrarna. Vattenbrist och torrsomrar är inget ovanligt på Gotland. Stadigt ökande turistströmmar är knappast heller någon nyhet för öns beslutsfattare och myndigheter.
Men avsaltningsanläggningar och visa turister på porten är klena lösningar på öns vattenbrist.
Gotlandspolitikerna borde börja med att inhämta mer kunskap och teknik. Som tur är finns det redan i dag fullt fungerande teknik för att radikalt minska förbrukningen av vatten: helslutna vattensystem och återcirkulering av vatten. Dessa tekniker används i bland annat fordonstvätt- och fordonsverkstadsbranschen.
Snålast är det helslutna systemet, där vattnet renas för att sedan pumpas tillbaka till förbrukarna. Ett av företagen som jobbar med denna teknik är Mac-Serien i Stockholm, som även tillverkar biltvättmedel! Flera fordonstvättar i Sverige har investerat miljonbelopp i sådana system, trots god tillgång på vatten. Fordonsverkstäder och tvättar har nämligen kroniskt svårt att klara att rena sitt vatten så att det klarar kommunens krav. Vattnet i de helslutna systemen renas delvis genom destillering, och tungmetallerna och annat avfall som fångas upp av oljeavskiljaren tas enkelt tillvara som slam och deponeras eller bränns.
Att minska, och framför allt att helt sluta, vattenförbrukningen genom att bygga om vattenhanteringen för storförbrukande företag och offentliga aktörer blir kostsamma investeringar för Gotland. Att frakta vatten och bygga energislukande avsaltningsanläggningar blir också dyrt. Att sätta käppar i hjulet för turistnäringen kan bli dyrare än någon anar. Staten och kommunerna har investerat tungt i ny, och oprövad, miljöteknik förut. Tekniken för återanvändning av vatten är lyckligtvis beprövad. Det minsta Gotlands kommun- och regionpolitiker kan göra är att sätta sig in i tekniken och göra studiebesök på fungerande anläggningar.