Region Gotland har annonserat, att man under kommande sommarsäsong avser införa restriktioner för vattenanvändningen och sannolikt som förra året också sänka trycket i vattenledningarna. Man gör det enkelt för sig genom att på detta sätt föra över problemen med vattenförsörjningen till konsumenterna.
Nämnda princip är självfallet inte uthållig. Istället måste snarast nya lösningar tas i anspråk som exempelvis avsaltning, reglering av vattendrag och träsk (för att höja grundvattennivån och skapa vattenreservoarer) samt nyttjande av ännu inte ianspråktagna ytvattentäkter (Bäste träsk och/eller de förhållandevis djupa sjöarna i Lojsta). Men i första hand finns stora vattenmängder att tjäna in på att intensifiera förnyelsen av VA-nätet.
I Sverige läcker 200 miljoner kubikmeter vatten ut från de kommunala vattenledningarna varje år. Detta motsvarar 20 procent av den producerade vattenmängden. VA-taxan ligger på cirka 20 kr/m3, vilket innebär, att värdet av den utläckande vattenmängden är cirka 4 miljarder kronor per år. Detta innebär dessutom ett ofantligt (miljö)slöseri med kemikalier och energi och kostnaden för denna icke debiterade vattenmängd hamnar på VA-taxan och kommunalskatterna (eftersom VA-kostnaderna fortfarande till icke oansenlig del finansieras över kommunalskatterna).
Vattentjänstlagen säger, att VA-huvudmannen ska tillhandahålla vatten, som är lämpligt för normal hushållsanvändning. Normen när man ser till volym är 150 m3/år för en normalvilla. Enligt Vattentjänstlagen ska man också hushålla med naturresurser och detta kan man informera om men det är inte samma sak som att införa restriktioner och trycksänkningar med oförändrad taxa.
Rådande VA-situation skulle inom elförsörjningen motsvara att spänningen sänktes och restriktioner på elförbrukningen infördes. Detta förekommer inte och anledningen är bland annat att det råder konkurrens inom elförsörjningen (elnäten omfattas dock av monopol). Här kan elabonnenterna med andra ord handla el av en annan producent om elförsörjningen inte fungerar tillfredsställande.
Man förväntar sig att abonnenterna betalar full VA-taxa trots att vattenleveransen brister. En sådan princip kan endast tillämpas när monopol föreligger. Den kommunala VA-försörjningen är en affärsdrivande verksamhet, som kommunerna tar betalt för. Inom normal affärsverksamhet kan inte full debitering ske när leveransen omfattas av brister.
Följaktligen bör en reducerad debitering ske när det föreligger brister i leveransen. En sådan princip är enda sättet att skapa incitament för tillskapande av en uthållig vattenförsörjning och där full debitering tillämpas.