Vårt dyrbara vatten – Ett onödigt problem?

Indisk man på väg att hämta färskvatten under en översvämning.

Indisk man på väg att hämta färskvatten under en översvämning.

Foto: Anupam Nath

Vatten2018-08-03 11:16
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En uppföljning av Otto Trobäcks utmärkta och tankeväckande insändare 2 augusti ”Vårt dyrbara vatten!”

Som tidigare nämnts vid flera tillfällen i lokalpressen pumpar kalkindustrin årligen ut flera miljoner kubikmeter grundvatten i havet för att länshålla sina kalkbrott. Det motsvarar i storleksordningen mer än halva vattenbehovet för Gotlands fasta befolkning (exklusive industrier etc). Används i stället det utpumpade grundvattnet till att producera kommunalt dricksvatten kommer dricksvattenfrågan vara löst för ön under överskådlig tid. Trots det talar man ständigt från Region och länsstyrelse om bristen på grundvatten på ön och startar olika projekt för att hitta möjligheter att förbättra grundvattentillgången.

För närvarande byggs ett vattenverk i Kvarnåkershamn för att producera dricksvatten för södra delarna av ön genom avsaltning av havsvatten genom membranfiltrering, så kallad omvänd osmos. Lika bra som denna teknik är för att producera högrent vatten för processindustrin (läkemedel, elektronik), lika olämpligt är det för dricksvattenändamål. Det är ett sistahandsalternativ att tillgripa i total avsaknad av icke salt råvatten.

Avsaltning är olämpligt av flera skäl. Vid avskiljningen av saltet i vattnet avskiljs även önskvärda mineraler och vattnet blir enkelt uttryckt för rent (liknar destillerat vatten). För att göra vattnet hälsosamt att dricka och smaka acceptabelt, är man därför tvingad att i slutsteget tillföra kemikalier i dricksvattnet. Hela reningsprocessen är mycket mer omfattande och komplicerad än i ett konventionellt vattenverk och därför mycket dyrare att bygga och driva. Produktionskostnaden för dricksvattnet blir därför flerfalt dyrare. Den komplicerade processutrustningen är också mycket mer känslig för driftstörningar än en konventionell, rustik utrustning.

Varför satsar man därför stora pengar på avsaltning av havsvatten i stället för ta hand om de gigantiska grundvattentillgångar som i dag helt öppet kastas bort genom att pumpas ut i havet? Är det för att man tänker kortsiktigt i stället för att rusta upp och utöka det nuvarande åldrande vattenledningsnätet samt bygga nya vattenverk för grundvattenrening? Avsaltningsalternativet framstår som en genväg för tekniker och politiker när man inte vill eller kan utarbeta en för Gotland långsiktig lösning av dricksvattenfrågan.