Även sommaren 2016 var mycket torr vilket föranledde en diskussion och debatt om vattenförsörjningen på Gotland. Efter fråga till regionen om kalkindustrins tillstånd att pumpa ut miljontals kubikmeter prima grundvatten i havet fick jag till svar att en dialog inletts med både Cementa och Nordkalk. Nu har vi 2018 och en extrem torka visar vårt samhälles sårbarhet i många avseende. Öns och övriga landets bönder kämpar och sliter för att möta djurens och åkrarnas behov av foder och vatten. Att det stora brottet i Slite börjar vattenfyllas kanske är ett första bevis på att något hänt…
Med reservation för att jag missat allmän information från regionen om resultatet av nämnda dialog så begär eller snarare vädjar jag om att regionen lämnar ut allmän information om status i vattenfrågan som rör kalkindustrin. Jag hoppas också att någon journalist ska hjälpa oss genom att börja följa detta.
Jag har under flera år frågat många gotlänningar om just det vatten som pumpas ut i havet och det förefaller av svaren att döma att det inte är någon stor fråga för varken regionen, politiker eller media vilket för mig är synnerligen gåtfullt. Men kanske är det dags nu, bättre sent än aldrig!
Gotland är en fantastisk ö på alla sätt och vis och det är en förmån att få vara här. Och vi behöver vatten!