Nu har det hänt igen. Vid lunchtid den 22 augusti drabbades Gotland av strömavbrott, hela ön blev utan ström under 30 – 60 minuter. Orsaken var att fastlandskabeln slutade fungera, troligen på grund av åsknedslag. Strömavbrottet förbigicks med tystnad i Sydsvenskan/HD/NST och såvitt jag kunnat se även av övrig skånsk press. Av rikstidningarna rapporterade endast Dagens Nyheter om händelsen. Gotlands Allehanda skrev naturligtvis, där är man förtrogen med ämnet.
Gotlands yta är ungefär som Blekinges. Om Blekinge blivit strömlöst en timma mitt på dagen den 22 augusti hade det säkerligen blivit en riksnyhet, när samma sak händer på Gotland tycks det vara ointressant att öda skrivkraft på det. Jag misstänker att detta ointresse i själva verket är en rädsla att peta i Gotlands elförsörjning. Ön har blivit en alltför uppenbar illustration till vindkraftens oförmåga att bidra till en säker elförsörjning.
Att skriva om de upprepade strömavbrotten kan väcka frågor hos alla vindkraftförespråkare om varför vindkraften aldrig ger en enda kilowatt till elnätet när fastlandskabeln havererar. Något måste väl ändå produceras? Ön är ju fullproppad med vindkraftverk. Farliga frågor, bäst att tiga.
Vi behöver debattera vår energipolitik, i synnerhet sedan energiuppgörelsen förra året mellan regeringen och allianspartierna (M), (C) och (KD). Det viktigaste inslaget i uppgörelsen är en fortsatt hejdlös satsning på vindkraft och en målsättning att vi år 2040 skall ha 100% förnybar energiproduktion, det vill säga ingen kärnkraft.
Hur detta mål skall nås förblir oklart för de flesta med någon insikt i energifrågor. En ännu inte uttalad men fast övertygelse, åtminstone hos miljöminister Karolina Skog, tycks vara att subventionerad vindkraft skall konkurrera ut all kärnkraft. Därmed inträder vi automatiskt i det energipolitiska lyckorike som ministern beskrev efter uppgörelsen.
Massmedia har ett ansvar att redovisa även negativa sidor av den energipolitik som nu skall föras. En utmärkt ingång vore att för läsare och radio/TV-publiken förklara det ”Gotländska mysteriet”.
Om de egna redaktionerna känner sig otillräckliga för uppgiften finns gott om expertis att tillgå, en expertis som tyvärr inte fick komma till tals när politiken utformades.