Om barn och ungdomar är oroliga för klimatet beror det helt och hållet på vuxna. På den punkten ger jag Wolfgang Brunner rätt. Men det beror inte bara på vad vuxna har gjort, utan i högsta grad också på vad de säger och hur de agerar.
Många som kallar sig för vuxna har under ett par års tid lagt sig till med den dåliga ovanan att förklara vad barn och ungdomar tycker och tänker. Men det tog ordentlig fart efter att Greta Thunberg satt sig och skolstrejkade. Då dröjde det inte länge innan Jonas Sjöstedt och en mängd andra förstående vuxna var på plats för att ta en selfie tillsammans och sedan sprida engagemanget i varenda tänkbar mediekanal. Och så har det fortsatt. Det är knappt att de klimatoroliga barnen får något utrymme i skuggan av alla välmenande vuxna. Även utanför politikens korridorer pågår massiva kampanjer, som till exempel en TV-reklam som förkunnar att den viktigaste frågan för barn handlar om klimatet.
Det är fullt möjligt att det verkligen har blivit så. Men det beror i så fall på den så kallade vuxna delen av samhället och hur dessa försöker överträffa varandra i klimatångest.
Snälla Wolfgang Brunner – lämna barnen i fred när du proklamerar dina politiska budskap. Våra barn och ungdomar är redan stressade av så mycket annat som i många fall är helt naturligt när man växer upp och utvecklas som människa. Jag förstår att du försöker samla politiska poäng men barnen behöver inte fler problem. Framför allt behöver de inga vuxna som talar om för dem vad de tycker och tänker. Det klarar de alldeles utmärkt själva.