Astrid från Tingstäde ringer och frågar om jag verkligen tänker sluta skriva, vilket jag antydde för några veckor sedan. Jag berättar om sorgen, de sömnstörda nätterna - och saknaden. Astrid säger att hon förstår och jag svarar:
– Jag har just börjat skriva på nästa krönika.
Den stolta försvarsmakten har nu sin efterlängtade ”julafton”. Hitforslade soldater och allmän upprustning gäller. Krigsmunderade soldater och stridsvagnar patrullerar gatorna. Varför? ”Vi vet inte mer än vad som står i tidningarna", sa en soldat i Visby.
De som bör veta då?
”Vi kan inte utesluta ett angrepp på Gotland.” (Försvarsminister Peter Hultqvist).
”Det finns ingen anledning att vara orolig över den senaste tidens utveckling i Östersjön.” (Fredrik Westerlund, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut).
Tuppen Pekka har den senaste tiden varit hängig och välsignat tystlåten. Han har i stort sett suttit hela dagarna uppe på vitrinskåpet och sagt just ingenting. Jag har frågat, men han bara ruskar på huvudet.
Men så idag. Han hade läst Eva Bofrides krönika i GT om alla dessa kvinnliga influencers som tjänar massor med pengar.
– Orättvist, jag är ju också en sån där...in...influ..., försöker han.
– Influencer menar du?
– Ja, just det, influns... Snuvig, ont i huvudet och minst 115 i feber, men vad tjänar jag på det? Ingenting!
Jag kokar en portion maskar (spagetti) och kryddar med solrosfrön.
Redan efter en halvtimme mår han mycket, mycket bättre.
Att gå omkring här hemma förvirrad och håglös är ingen bra sysselsättning. Den här dagen kan jag skylla på väder med stormbyar, men det håller ju inte i längden. Jag har ställt dammsugaren mitt på golvet, men där har den vuxit fast. Diverse kartonger, en hel del tomburkar, jul- och kondoleansblommorna har vissnat och det ligger tvättmogna kläder lite överallt.
Ett lätt men dock ryggskott, duger det som ursäkt?
"En frukostmacka i Tullinge". Visst skulle det kunna vara titeln på en roman, skriven av en man som lämnar hemmet på Gotland och åker till Stockholm med en urna, innehållande hans älskades aska. En tung resa på många vis. Men samtidigt med mycket kärlek.
Någonting helt annat.
I år ska jag börja orientera – igen. Det har jag sagt i drygt tjugo år nu.
Men nu ska det bli verklighet. Nog.
Tredje världskriget.
Onda mot goda. Rika mot fattiga.
Vem vinner?