2021 har varit ett skitår tycker jag

Det finns dagar man aldrig glömmer. Stunder man fortsätter att minnas, med full kraft, hela livet.

Jenny Persson

Jenny Persson

Foto: GT

Krönika2022-01-01 10:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan jag börjat umgås med äldre personer har jag insett detta, då de kan berätta detaljer ur minnen som är nästan sjuttio år gamla. Hur saker luktade, såg ut och kändes. 

Gråskalorna skalas förstås av i minnet. De vanliga torsdagarna med falukorv och makaroner och föräldramöte och förkylningar, tjafs och ett avsnitt av sin favoritserie i soffan. Men aldrig glömmer man känslan av att få en liten barn-arm runt sin nacke och en liten liten barnkropp som kryper nära nära och somnar alldeles intill. 

Man minns kanske ingen särskild av alla de hundratals kvällar man lagt småbarn, men man glömmer aldrig känslan.

Jag har några minnen som jag som ung bestämde att jag aldrig skulle glömma bort. Som en julikväll tidigt 2000-tal. En i släkten fyllde jämt och vi hade en stor, hederlig bygdegårdsfest. Vi kusiner skötte kök och servering.  Jobbade en hel kväll sida vid sida där i köket. 

Olyckligtvis hade någon placerat en kran med (Gotlands) dricke på kökstrappan och ja, vårt ihärdiga arbete i köket hamnade tyvärr lite i skuggan av det faktum att dricken också tog slut, innan alla gäster på festen hade fått. När vi fått vår utskällning, gjort jobbet klart och övriga gäster åt hem, så diskade vi klart och dunkade sedan på musik. 

Dansade styrdans till Sven Ingvars och Creedence Clearwater Revival. Satt ute på kökstrappan sen och det var soluppgång och dricken var slut men vi hade väl hittat annat. Och min kille var där och alla de som jag kände bäst och de som alltid älskat mig oavsett. Och jag stod och såg på dem allihopa, där på kökstrappan utanför bygdegården och solen hade börjat gå upp nere över Ronehamn och jag tänkte där och då att jag alltid skulle minnas just den stunden och den känslan. Och det har jag gjort också. 

2021 bjöd tyvärr inte på många sådana stunder. Det har varit ett skitår, tycker jag och jag hoppas ärligt talat att jag inte kommer att minnas så mycket av det. Men om jag prompt ska komma ihåg något så hoppas jag att det blir skogsstunderna med damerna, lässtunderna med lillpojken och de där stunderna då man tar sin älskades hand och ser på varandra en stund, som jag får minnas. 

De få fester vi fick till och de få resdagarna. Eldarna och pinnbröden hoppas jag att jag minns från förra vinterns många uteträffar med kompisar och familj, men kölden och snålblåsten hoppas jag att jag glömmer bort. 

Gott nytt år på er!