En krönikör, barn till invandrade föräldrar, beklagar sig över svenskars möjlighet till sommarnöjen i form av sommarstugor, som ofta inte finns tillgängligt för invandrade och barn till invandrade. En annan krönikör, från höger, meddelar att det minsann inte är alla svenskar som har råd med sommarhus heller och vips hänger en tredje krönikör från vänstersidan på och håller med den högervridna krönikören, men med uppmaningen till den första krönikören att hänga med i klasskampen hon också!
Ja valåret 2022 lär gå till historien dels när det gäller självömkan och dels när det gäller att tala om för andra att det inte är synd om dem. Debattören Cissi Wallin slog något slags rekord häromdan när hon under en enda dag lyckades förmedla att det inte är synd om varken transpersoner eller personer med diagnoser och ej heller svarta personer.
I flera podcasts hör jag plötsligt talas om "överkänslighet". Som att transpersoner är för känsliga när de kräver att bli kallade för rätt pronomen (hon, hen han) och att barn med diagnoser faktiskt får ta och anpassa sig.
Själv vill jag hela tiden säga till vita män att sluta gnälla. Och vita män vill säga åt invandrarna att sluta gnälla. Invandrarna vill säga åt vit pk-vänster att gnälla. Vit pk-vänster vill säga åt högern att gnälla. Högern vill säga åt arbetarklassen att sluta gnälla. Cissi Wallin säger åt ALLA att sluta gnälla. Och så här går det runt. Alla gnäller och alla tjatar om att andra måste sluta gnälla.
Kanske är det hit internet ledde oss. Under ett antal år har ALLA, inte bara de vita männen, fått möjlighet att göra sina röster hörda och förmedla hur det ser ut i just den gruppen man upplever sig tillhöra. Nu vet vi hur invandrarna, transpersonerna, npf-familjerna och många andra har det.
Möjligheten och informationen som man från början trodde skulle förena och skapa förståelse, verkar dock inte ha gjort just det utan snarare tvärtom, bara skapat den här tävlingen om vem som har det värst.
Med mina rötter är det dock svårt att inte se hur vit, (manlig) medelklass med näbbar och klor gör allt den kan för att trycka ner och hålla tillbaka, förlöjliga och ifrågasätta exakt alla andra som försöker skapa förändring. MEN allt oftare händer det också att jag tänker på den där lilla lappen som satt på väggen i karaktären Nooras rum, i tv-serien "Skam":
"Alla du möter kämpar med något du inte vet något om. Var snäll. Alltid."