Man utför ett arbete åt någon och får i retur en lön nog att kompensera för det man givit. Det är egentligen ganska vackert i sin enkelhet. Men om man har arbeten som man inte är beredd att betala rimligt för eller ordna rimliga arbetsförhållanden kring, vilket då alltså kräver ett visst mått av utnyttjande av arbetaren, är det då verkligen rimligt att det arbetet ska existera? Kan man ens kalla det för arbete eller borde det kallas för något annat?
Kanske är resursbristen inom flera branscher ett sorts bevis på landets framgång. När folk har råd och möjlighet att skita i de arbeten som ofta tar mer än de ger, då är det inte ett fattigt land man lever i. Och det gör vi ju inte heller. Livslängden ökar, utbildningsgraden ökar, barns värde ökar, jämställdheten ökar. Det kommer med andra ord inte bli lättare för företag (och för all del också kommuner/regioner) som kräver offer och utnyttjande framöver.
Och hade vi levt i en annan värld, så hade saker och ting lösts av sig självt. Arbetsgivare hade TVINGATS höja löner och förbättra arbetsvillkor för att få tag på arbetare. Pengar hade TVINGATS fördelas lite mer rättvist. Men så länge vi lever i en globaliserad värld, där konkurrens och pressade priser ständigt kräver låga löner så förändras inget. För så länge det finns fattiga människor finns det arbetare till alla typer av arbeten, oavsett löner och villkor. Och ingen tvingas till förändring.
Nej. Jag är inte emot globalisering. Jag är medveten om att den också bidragit till ett globalt ökat välstånd. Det är ju det som är så klurigt med det hela. Det är så vidrigt på många sätt, samtidigt delvis effektivt. Men det som i grund och botten är naturligt; att arbeta, och det som i grunden är ganska vackert; överenskommelsen om arbetets belöning, har delvis förvandlats till något onaturligt och fult. Där andras fattigdom kommer vissa till gagn. Där vissa i stort sett är beroende av andra hålls fortsatt fattiga. Där vissa blir rikare på bekostnad av andra. Var ska det egentligen sluta?
Och de fortsätter att skrivas, artiklarna där branschmänniskor beklagar sig över att ingen vill ha jobben som de erbjuder. Fast det är så jäkla pinsamt eftersom alla vet exakt vad det beror på (dåliga löner, dåliga villkor) så fortsätter de att gnälla. Sedan fixar de rekordbillig arbetskraft från fattiga länder och skyller det på "bortskämda svenskar". Vackert är det inte.