På jobbet hade vi alldeles nyss ett uppslag på vår gemensamma uppdragslista som fick namnet "Allt går åt helvete".
Kollegan Malin Stenström skulle skriva om prisökningarna som slår hårt mot svenskarnas privatekonomi. Bensin, el, mat. Och sen räntorna och inflationen på det. Uppdragets namn var ett försök att skämta lite om något som inte är så roligt.
Men ibland är det viktigt att försöka ha perspektiv på tillvaron. För på torsdagsmorgonen gick allt åt helvete, fast på riktigt den här gången. Ryssland invaderade Ukraina, bomberna började falla över oskyldiga människor och städer i ett oprovocerat anfallskrig som för all framtid kommer rita om den världsordning vi lärt att känna.
Det är svårt att veta var jag ska börja. Konsekvenserna av det här kriget är så stora, så ofattbara att jag inte riktigt klarar av det där med perspektivet. Jag tar in de små sakerna först. Vittnesmålen från folket som flyr. Visbygymnasternas tränare Maks Shevchuk som intervjuas här intill, som har familjen och vännerna kvar i kriget. Vår riksdagsman Lars Thomsson (C) som började gråta när vår reporter Sofie Regnander intervjuade honom på torsdagsförmiddagen.
När hon berättade det för mig började jag nästan gråta jag med, för det blev så oerhört tydligt för mig då, det som händer inte så långt från Sveriges gränser.
Det är lätt att vara efterklok. För bara några månader sedan kunde inte många gissa att ett anfallskrig stod för dörren. Jag tänker att om något år från nu, vad kommer jag då att vara efterklok kring? Vad har då hänt som vi i dag ser som otänkbart? Har ryssarna fortsatt till Baltikum? Har tredje världskriget blivit ett faktum? Jag vet, det låter otroligt, men otroliga saker händer som synes hela tiden och jag undrar stilla – vart är världen på väg?
Galna män med makt finns det gott om. Putin såklart som tillsammans med Bolsonaro, Orbàn och Kim Jong-un platsar i förstafemman anförda av Donald Trump, den kanske osannolikaste av dem alla och som, eftersom allt tydligen går åt helvete, säkert blir omvald som president i USA om något år.
För att fortsätta detta nattsvarta resonemang, en god vän brukar säga att "när du tror att du nått botten, då är det ännu jäkligt långt kvar ned". Med coronapandemin, de rusande priserna och den alltid närvarande klimatkrisen kändes det för ett tag som att botten var nådd.
Sen kom Putin och slog botten ur tunnan och världen befinner sig i fritt fall.
Hur detta kommer att påverka oss på Gotland vet jag inte, det blir en senare fråga. Nu tänker jag på Ukrainas folk, och på alla de miljoner ryssar som inte alls har lust att kriga men som kommer drabbas brutalt av sin maktgalne diktators senaste illdåd.