För det första: allt låter inte bättre på engelska. När du som är svensk till exempel startar en restaurang eller ett annat företag så blir ingenting bättre av att du väljer ett namn på engelska eller marknadsför din verksamhet på engelska. Det låter inte mer världsvant och ger inte högre status.
Men internationella gäster då? Tänker du. Dem vill man ju locka till sig? Och även om inte alla är från England så kan ju alla engelska!
Nej, alla kan inte engelska. Vi svenskar förväntar oss ofta att andra ska behärska detta universalspråk. Så är det inte alltid. I stora delar av världen finns det andra språk som kommer högre upp på topplistan.
Det finns nackdelar med att döpa restaurangen till något på engelska. Dels är det lite larvigt eftersom vi har fullt fungerande ord och meningar på svenska. Dessutom tror jag inte att internationella turister uppskattar det särskilt mycket. Om jag åker till Italien eller Polen vill jag se skyltar på italienska och polska. Finns det en meny översatt till engelska blir jag glad, men om neonskylten ropar ut ”Steak house by the sea” så känns det inte lika kul. Föreställningen om autenticitet är viktig för turister.
Du som är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar har svenska som modersmål. Det är det språk som ligger dig närmast, som hänger ihop med din identitet och personlighet. Eftersom svenska är ditt modersmål är du inte bättre på engelska. Du är bättre på svenska.
Jag hör att du säger att man måste läsa den här boken på engelska, översättningen är så dålig. Jag hör att du säger att du skriver bättre texter på engelska. Det är nämligen lättare för dig att skriva på engelska.
Låt mig sticka en nål i den ballong du svävar omkring i. Det kan vara så att du inte är så bra på engelska som du tror. Det kan vara så att du tycker att det känns bra när du pratar och skriver och läser på engelska, men i själva verket kan du inte bedöma bristerna i språket.
Det här fenomenet beskrevs i radioprogrammet Språket i P1 häromdagen. När det gäller engelskan så saknar vi helt enkelt förmågan att bedöma vår egen oförmåga. Vi svenskar tror att vi är bättre på engelska än vad vi är.
Så vad är problemet med att vi svenskar gillar engelska? Tja, det behöver ju inte vara ett problem. Att gilla och behärska språk kan aldrig vara en nackdel. Men stora röda varningsflaggor vajar i vinden när man låter ett främmande språk ersätta ett fungerande modersmål. Jag tänker framför allt på den engelskspråkiga undervisningen på svenska universitet och högskolor, ett ämne som avhandlas i samma radioprogram.
En undersökning vid Chalmers tekniska högskola visar att kvaliteten på utbildningen sjunker när undervisningen sker på engelska. Lärarna känner sig otillräckliga och saknar entusiasm inför att undervisa. Studenterna har svårare att förstå innehållet och lär sig därmed mindre.
Vi svenskar smickrar ofta sig själva med att vi är bra på engelska. Och visst är vi bra på engelska. Bättre än många andra, om man jämför med människor som inte har engelska som modersmål. Vi är bra för att vara utlänningar. Men vi är verkligen inga experter.
Så varför är det larvigt med svenska restauranger och andra företag som har engelska namn? Åh, det finns väl egentligen bara ett svar på den frågan. Det känns fattigt. Fantasilöst. Ängsligt. Självutplånande. Men det är förstås bara min högst personliga åsikt.